Alla sagor av hc andersen

Den fula ankungen (Den grimme ælling) existerar ett från H.C. Andersens maximalt omtyckta sagor. Den gavs ut inom sagoboken Nye eventyr.

Den gavs ut i sagoboken Nye eventyr

Den handlar angående enstaka små ankunge såsom blir retad till för att den existerar således ful, dock senare visar detta sig för att den existerar ett fin svan. Budskapet existerar för att man ej ska döma någon efter utseendet.

Illustrationer från AI

Filmklipp

Ladda ned

Den fula ankungen

Det fanns därför vackert ute vid landet.

detta fanns sommar. Kornet stod gult, havren smaragdgrön, höet fanns ihopsamlat  i högar på dem gröna ängarna. var gick storken vid sina långa, röda ben och pratade egyptiska. detta tungomål han ägde lärt från sin mor. Runt åkrarna samt ängarna nedsänkt stora skogar, samt mitt inom skogarna låg djupa sjöar.

C

Ja, detta fanns riktigt vackert var ute vid landet!

Mitt inom solskenet nedsänkt enstaka äldre herrgård tillsammans djupa kanaler runt omkring. ifrån muren samt ned mot vattnet växte stora kardborrblad. dem plats därför höga för att små ungar kunde stå raka beneath dem största. var beneath fanns detta lika lungt vilket i den djupaste träd.

var nedsänkt enstaka anka vid sina hönsägg samt väntade på sina små ungar. dock för tillfället ägde denna börjat tröttna vid detta. detta ägde tagit sån tid och denna fick sällan något mottagning. dem andra ankorna tyckte mer angående för att simma omkring inom kanalerna än för att löpa upp samt sitta beneath ett kardborrblad till för att snattra tillsammans med henne.

Äntligen knakade detta inom detta en ägget efter detta andra:

Pip!

Pip! Sa det.

Alla äggen ägde kommit mot liv och huvuden stack ut ur varenda skalen.

— Rapp! Rapp! sa hon.

De små fanns nyfikna samt tittade åt varenda håll beneath dem gröna bladen. Modern lät dem titta därför många dem ville. Grönt existerar utmärkt för ögonen.

— Världen existerar därför stor! sa varenda ungarna.

De hade verkligen många förbättrad svängrum idag än då då dem nedsänkt inuti ägget.

— Tror ni detta på denna plats existerar bota världen?

sade modern. Den sträcker sig långt vid andra sidan trädgården, ända in på prästens ägor. dock var besitter jag inte någonsin varit.

— Är samtliga här? Ankmamman reste sig upp. Nej, jag äger inte alla! detta största ägget ligger var ännu. Hur länge skall detta pågå? Jag existerar sålunda utmattad vid detta här!

samt därför lade hon sig igen.

— Nå, hur går det? sade enstaka äldre anka såsom kom samt besökte dem.

— detta dröjer sålunda länge tillsammans detta en ägget! sa ankan. detta önskar ej bli färdigt.

Denna samling innehåller 12 av H

dock se de andra. Vackrare ankungar besitter jag inte någonsin sett. dem liknar allesamman sin far, den eländige typen. denne kommer aldrig och besöker mig.

— Låt mig titta detta var ägget likt ej önskar kläckas, sa den gamla ankan. Du förmå lita vid mig. detta var existerar en kalkonägg!

Jag blev även lurad ett gång. dem var ungarna plats min största sorg samt bedrövelse. dem existerar rädda till vätska. Hur jag än nappade samt rappade kunde jag ej ett fåtal ut dem inom vattnet. Inget hjälpte. Låt ni detta ligga ner samt lär de andra barnen simma!

— Jag önskar ändå ligga ner litet längre vid detta, sade ankmamman.

äger jag idag legat därför länge således förmå jag ligga ner den sista tiden med.

— plats sålunda god! sade den gamla ankan samt gick sin väg.

Äntligen kläcktes detta stora ägget.

Pip! Pip! sa ungen och rullade ut. denne plats därför massiv samt ful. Ankan såg på honom.

— detta plats då enstaka förskräckligt massiv ankunge detta här!

sade hon. ingen från dem andra ser ut sålunda. detta förmå väl ej vara en kalkonunge? Nå ja, detta bör oss snart komma underfund med. inom vattnet bör han! angående jag även egen måste sparka ut honom.

Följande ljus plats detta en utmärkt ljuvligt klimat. Solen sken vid samtliga dem gröna kardborrarna. Ankmodern tillsammans med hela sin släkt kom fram nere nära kanalen: Plask!

lät detta då denna sprang i vattnet.
Rapp! rapp! sade denna samt den en ankungen efter den andra plumsade inom. Vattnet slog ovan huvudet vid dem men dem kom strax upp igen samt flöt sålunda god. Benen gick från sig själva och samtliga plats dem tillsammans med. mot samt tillsammans med den fula och grå ungen simmade med.

— Nej, detta existerar ej någon kalkon!

sade denna. titta bara hur vackert denne använder benen, hur linjär denne håller sig! detta är min personlig unge. inom själva verket existerar denne ändå ganska vacker, när man riktigt betraktar honom. Rapp! rapp! kom tillsammans idag. oss ska ut inom världen samt presentera er i ankgården. dock håll er ständigt nära intill mig, således för att ingen trampar vid er, samt akta er till katten!

Och sålunda kom dem in inom ankgården.

detta plats ett förskräckligt oväsen. numeriskt värde familjer slogs om ett ålhuvud samt således fick katten detta ändå mot slut.

— titta, således går detta mot inom världen! sade ankmodern och slickade sig ifall näbben. Även denna ägde gärna velat ha ålhuvudet.

— Rör idag vid benen! sade denna.

titta mot för att rappa er samt niga tillsammans halsen på grund av den gamla ankan var borta! Hon är den förnämaste från samtliga på denna plats. denna existerar från spanskt blod. detta är därför denna existerar sålunda tjock. Ser ni för att denna besitter ett skarlakansröd fingerprydnad på benet. Det existerar den största utmärkelse någon anka är kapabel ett fåtal.

detta betyder för att man inte önskar bli från tillsammans hon samt för att denna skall kännas igen från både varelse samt människor.

— Rappa er nu!

I hans sagovärld finns allt som ska finnas i sagor: sjöjungfrur, tennsoldater, löjliga kungar och vanliga människor

ej ihop tillsammans benen. En väluppfostrad ankunge sätter ut benen långt ifrån varandra, liksom far samt mor. titta sålunda, nig idag tillsammans med halsen och säg rapp! samt detta gjorde de.

Men dem andra ankorna runt omkring såg vid dem samt sa högt: Se där, idag blir oss ännu fler. vilket angående oss ej vore tillräckligt flera.

samt fy, därför den var en ungen ser ut! han behöver placeras vid plats — samt strax flög ett anka fram samt bet honom i nacken.

— Låt honom va! sade modern. denne äger ju ej gjort nått!

— Ja, dock han existerar till massiv samt ovanlig, sade ankan som hade bitit honom. Därför skall han näpsas!

— detta existerar vackra ungar mor besitter, sade den gamla ankan med ringen ifall benet.

Allesammans existerar vackra. dock detta gäller ej samtliga. Den var, sa denna samt pekade tillsammans med vingen. Han är ej således lyckad. Jag önskar för att hon kunde utföra angående den igen.

— detta går ej på grund av sig, ers nåd! sa ankmodern. Han är ej fin, dock han existerar ett god varelse och simmar lika vackert såsom någon från dem andra.

Ja, jag vågar säga ändå lite förbättrad. Jag tänker, för att han växer mot sig alternativt att han tillsammans med tiden blir lite mindre. han äger legat for länge i ägget. detta existerar därför han ser lite underlig ut. Och så skördade denna honom inom nacken samt borstade från honom. han existerar dessutom ett ankbonde samt då betyder detta inte så många.

Jag tror för att denne kommer bli kraftfull samt behärska slå sig fram inom världen.

— dem andra ungarna existerar söta, sade den gamla ankan. Känn er vilket hemma samt angående ni hittar en ålhuvud så kan ni ge detta mot mig.

Och därför fanns dem hemma.

Men den stackars ankungen såsom kommit slutligen ur ägget och var därför ful. denne blev angripen, knuffad samt retad från både ankorna samt hönsen.

Hans Christian Andersen är en av världens mest kända sagoförfattare

denne existerar på grund av massiv, sa dem. Kalkontuppen likt fanns född tillsammans med sporrar samt därför trodde för att denne plats kejsare blåste upp sig såsom en skepp på grund av att vara berusad eller övermättad segel. Sedan gick han rakt vid honom samt kluckade samt blev helt röd i huvudet. Den stackars ankungen visste varken hur denne skulle stå alternativt vandra.

denne plats sålunda bedrövad ovan för att va därför ful och ett åtlöje på grund av kurera ankgården.

Så gick detta den inledande dagen, samt sedan blev detta allt värre och värre. Den stackars ankungen blev jagad från dem allesamman. mot samt tillsammans med hans bror/syster plats elaka mot honom. dem sa ständigt: ifall katten ändå ville ta dig, ditt otäcka spektakel!

samt modern sade: ifall ni ändå vore långt härifrån! samt ankorna bet honom, samt hönsen hackade honom, och pigan, liksom gav djuren föda, sparkade mot honom tillsammans foten. Då sprang samt flög han ovan staketet samt dem små fåglarna i buskarna flög förskräckta upp inom luften. detta existerar på grund av för att jag existerar därför ful, tänkte ankungen samt slöt ögonen.

dock han sprang ändå vidare. Då kom han ut mot den stora mossen där änderna bodde. på denna plats nedsänkt han läka natten. således utmattad och sorgsen.

På morgonen vaknade änderna samt såg vid sin nya kamrat. vad existerar ni på grund av en? frågade dem. Ankungen vände sig åt samtliga sidor samt hälsade således gott denne kunde.

— ni existerar innerligt ful!

sade änderna. dock detta kunna då göra oss detta identisk, bara ni ej gifter dig in inom vår familj! Hör ni det! Bara ni ej gifter dig in inom vår familj!

Han tänkte ej vid för att gifta sig. detta enda denne önskade fanns att ligga inom vassen samt förtära lite dyvatten.

Där nedsänkt denne inom numeriskt värde bota dagar.

Då kom numeriskt värde vildgäss eller rättare sagt vildgåsar. dem kallas sålunda då detta existerar numeriskt värde hanar. detta fanns ej länge sedan dem ägde kommit ur ägget samt därför fanns dem så morska från sig.

— Hör för tillfället lille krabat! ni existerar således ful för att oss riktigt tycker ifall dig!

önskar ni följa tillsammans med oss samt bli flyttfågel? Strax här bredvid inom enstaka ytterligare mosse ligger några söta, präktiga vildgäss. Allesammans riktiga fröknar. Dem skulle ni behärska utföra lycklig. således ful existerar du!

Bang! Bang! Skotten ekade ovan mossen samt dem båda vildgåsarna föll döda ned inom vassen.

Vattnet blev blodrött. Bang! Bang! Lät detta igen. bota skaror från vildgäss flög upp ur vassen. Då knallade detta vid nytt. detta plats storjakt. Jägarna nedsänkt runt omkring mossen. Ja, några satt uppe på trädgrenarna likt sträckte sig långt ut ovan vassen. Den blå röken ifrån gevären gick vilket skyar in mellan dem mörka träden samt hängde långt ut ovan vattnet.

Jakthundarna kom ut i dyn.

Plask! Plask! samt vass samt rör vajade åt samtliga sidor. Den stackars ankungen blev alldeles rädd. Han vände vid huvudet på grund av för att erhålla detta beneath vingen samt inom det samma stod bredvid honom ett förfärligt massiv tamhund. Tungan hängde långt ut ur halsen vid samt ögonen lyste sålunda helt ohyggligt.

denne sträckte sitt gap ända ned mot ankungen. Visade dem skarpa tänderna, samt plask! han gick åter försvunnen utan för att ta honom.

— Ack, vilken tur! Suckade ankungen. Jag existerar sålunda ful att själva hunden ej önskar hugga mig.

Och därför nedsänkt han alldeles stilla medan haglen susade inom vassen. ny tillväxt vid ny tillväxt knallade.

Först långt fram vid dagen blev detta tyst.

dock den stackars ankungen vågade ej utflykt sig. han väntade flera timmar innan han såg sig angående. Då skyndade han bort från mossen allt vad denne kunde. denne sprang ovan fält och äng. detta fanns ett sådan blåst för att denne ägde svårt att ta sig fram.

På kvällstid kom han mot enstaka fattig små bondstuga.

Den fanns därför eländig för att den ej visste åt vilket håll den skulle ramla, samt därför stod den kvar. stark vind susade till den grad omkring ankungen att denne måste sätta sig på stjärten till för att hålla mot. detta blev allt värre samt värre. Nu märkte han för att dörren mot stugan ägde gått från vid detta en gångjärnet. Den hängde så snett för att denne genom springan kunde smyga sig in i rummet.

detta gjorde han.

Här bodde ett äldre gumma tillsammans med sin tamkatt samt sin höna. Katten kallade denna till Kisserulten samt han kunde skjuta rygg och spinna. Hönan ägde många små, korta ben och kallades därför Kyckelikortben. denna värpte snällt och gumman höll från hon liksom sitt eget barn.

På morgonen märkte dem strax den främmande ankungen.

Katten började spinna samt hönan kackla.

— vad existerar detta på denna plats på grund av nått? sa gumman samt såg sig runt. dock denna såg ej sålunda god samt trodde att ankungen plats ett fet anka som ägde kommit vilse. detta fanns ju en fin fångst! sa denna. för tillfället förmå jag erhålla ankägg. Bara detta inte är ett ankbonde.

detta måste oss pröva.

Och därför provade gumman ankungen inom tre veckor. dock detta kom inga ägg.

Katten plats herre inom huset samt hönan var fru. dem sa alltid: oss samt världen! eftersom dem trodde att dem utgjorde hälften från världen. Den allra bästa delen.

Ankungen tyckte att man även kunde ha en ytterligare åsikt.

Men det tålde ej hönan.

— förmå ni lägga ägg?

Hon blir kär i honom och bestämmer sig för att riskera sitt liv för att få vara med honom

frågade hon.

— Nej!

— Nä. Håll munhåla vid dig då!

Och katten sade: Kan ni skjuta rygg och spinna?

— Nej!

— Ja, då skall du inte äga någon åsikt, då förståndigt folk talar!

Och ankungen satt inom ett vrå samt fanns sur. Då kom han för att tänka vid friska luften samt solskenet. han fick ett således fantastiskt lust för att flyta vid vattnet.

Slutligen kunde han inte låta bli för att yttra detta mot hönan.

— vad existerar detta till fel vid dig? frågade denna. ni äger ingenting att göra, detta existerar därför dem var tankarna kommer ovan dig. Lägg oval form eller spinn. Då går dem över!

— dock detta existerar således ljuvligt för att flyta vid vattnet!

sade ankungen. sålunda ljuvligt för att ett fåtal detta ovan huvudet samt dyka ned till bottnen.

— Jo, detta existerar just en stort nöje! sade hönan. ni måste visst äga blivit tokig! Fråga katten.

Sagorna är: Prinsessan på ärten, Tummelisa, Den ståndaktiga tennsoldaten, Den fula ankungen, Svinaherden, Flickan med svavelstickorna, Kejsarens nya kläder, Elddonet, Snögubben, Granen, Dummer-Jöns och De vilda

han existerar den klokaste jag känner. vad tycker han ifall för att flyta vid vattnet samt dyka ned. Fråga självaste herrskapet. Den gamla gumman. Någon visare än denna finns ej inom världen. Tror du för att denna besitter lust för att flyta samt erhålla dricksvatten ovan huvudet?

— ni förstår mig ej, sade ankungen.

— Ja, angående ej oss förstå dig.

Vem skulle då förstå? Du är kapabel väl inte vilja existera visare än katten samt gumman, för för att ej prata ifall mig? Va tror ni egentligen? Tacka din skapare till allt detta goda man gjort på grund av dig! Har du ej kommit in inom en varmt plats samt lärt uppleva oss. existerar ej detta nått ni förmå lära nått av? Men ni existerar enstaka stolle samt det är ej roligt för att umgås tillsammans med dig.

Mig kunna ni tro. Jag menar väl. Jag säger obehagligheter dock detta existerar vid detta ni känner igen dina verkliga vänner. titta för tillfället bara mot för att du lägger hönsägg samt lär dig spinna alternativt gnistra!

— Jag tror, för att jag önskar vandra ut inom vida världen, sa ankungen.

— Ja, fullfölja detta du!

sa hönan.

Och sålunda gick ankungen. han flöt vid vattnet samt dykte ned mot sjöbottnen. dock samtliga varelse såg ned vid honom till hans fulhet.

Det blev höst. Löven inom skogen blev gula samt bruna. stark vind tog tag inom dem således för att dem dansade omkring. Molnen hängde tunga tillsammans hagel och snöflingor, samt vid gärdsgården satt korpen inom kylan samt skrek: Aj!

Aj! Den stackars ankungen ägde detta verkligen ej lätt.

En afton då solen gick ned samt sky badade inom gula samt röda färger. Då kom ett hel flock stora vackra fåglar ut ur buskarna. Ankungen ägde inte någonsin sett några därför vackra fåglar. dem plats alldeles skinande vita tillsammans långa smidiga halsar.

detta plats svanar. dem utstötte en helt underligt ljud. Bredde ut sina präktiga, långa vingar samt flög försvunnen från de kalla trakterna mot varmare länder samt öppna sjöar. dem steg så högt, därför högt, samt den fula, lilla ankungen blev därför underlig till mods. han vände sig runt omkring inom vattnet liksom en hjul, sträckte halsen högt upp inom luften efter dem samt utstötte en skri sålunda högt samt förunderligt, för att detta skrämde honom själv.

Ack, denne kunde ej glömma dem.

dem vackra fåglarna. dem lyckliga fåglarna. då han ej längre kunde titta dem dykte han ända ned mot bottnen, samt då han kom upp igen, plats han liksom utom sig. han visste ej vad fåglarna hette eller vart dem flög. dock denne höll från dem liksom han aldrig ägde hållit från någon ytterligare. denne avundades dem ej.

till hur kunde denne önska sig enstaka sådan skönhet? denne skulle äga varit lycklig ifall bara ankorna velat tåla honom. han detta stackars fula djuret!

Vintern blev sålunda kall, därför kall. Ankungen måste simma omkring inom vattnet till för att hindra detta för att frysa. dock varenda mörker blev hålet likt han simmade inom allt mindre samt mindre.

detta frös sålunda för att detta knakade inom isskorpan samt ankungen måste ständigt röra vid benen således för att vattnet ej skulle frysa mot. Slutligen blev han trött samt nedsänkt alldeles stilla och frös därför fast inom isen.

Tidigt vid morgonen kom ett bonde samt fick titta honom. denne gick ut samt slog tillsammans sin träsko sönder isen samt dryckesställe ankungen hem mot sin fru.

var kvicknade denne mot liv igen.

Barnen ville leka tillsammans med honom, dock ankungen trodde, att de ville utföra honom illa. inom förskräckelse for han upp mitt i mjölkfatet. Mjölken skvalpade ut vid golvet samt gumman skrek samt slog tillsammans med händerna inom vädret. Då flög denne i tråget var smöret nedsänkt samt således ned inom mjöltunnan samt upp igen. Ah, sålunda denne såg ut!

Gumman skrek samt slog efter honom med eldtången, samt barnen sprang omkull varandra till för att fånga ankungen. dem skrattade samt skrek. Dörren stod öppen samt ut for ankungen bland buskarna inom den nyfallna snön. var nedsänkt denne vilket inom dvala.

Det skulle bli allt på grund av bedrövligt för att informera angående all den nöd samt detta elände han måste uthärda beneath den stränga vintern han nedsänkt inom mossen bland vassen.

Då solen åter började skina varmt, lärkorna sjöng samt den härliga våren kom. Då lyfte denne sina vingar.

dem susade starkare än förr samt dryckesställe honom kraftigt vidare. Innan denne visste av det fanns denne inom ett massiv park var äppelträden stod inom blom, där syrenerna doftade samt hängde vid dem långa, gröna kvistarna ända ned mot dem slingrande kanalerna. Ack, denna plats plats så vackert, således vårfriskt!

samt ut ur dem täta buskarna framför honom kom tre vackra vita svanar. dem blåste upp fjädrarna samt flöt således enkel vid vattnet. Ankungen kände igen de präktiga djuren samt slogs från en underligt vemod.

— Jag önskar flyga fram mot dem. dem kungliga fåglarna. Men de kommer hugga ihjäl mig på grund av för att jag existerar därför ful samt vågar närma mig dem.

dock detta fullfölja detta samma! förbättrad att dödas från dem än för att nypas från ankorna, hackas från hönsen, sparkas från piga, såsom sköter hönsgården, samt slita ont om vintern. samt denne flög ut inom vattnet samt sam fram mot de präktiga svanarna; dessa såg honom samt sköt tillsammans med uppblåsta fjädrar fram emot honom.

— Döda mig bara!

sade detta stackars djuret, böjde sitt huvud ned mot vattenbrynet samt väntade döden. dock vad såg denne inom detta klara vattnet? I sin personlig spegelbild. han fanns ej längre ett klumpig, svartgrå bevingat djur. Ful samt stygg, utan denne fanns egen enstaka svan.

Det utför inget för att existera född inom ankgården ifall man bara legat inom en svanägg.

Han kände sig riktigt lycklig ovan all den fara samt samtliga de vedervärdigheter denne ägde utstått.

idag kunde han uppskatta sin lycka samt all den härlighet, likt väntade honom.

Och dem stora svanarna simmade runt omkring honom och strök honom tillsammans med näbben.

Ut inom trädgården kom några små ungar likt kastade bröd och säd ut inom vattnet. Den minsta ropade: var existerar ett ny! Och dem andra barnen jublade: Ja, detta besitter kommit en ny!

samt dem klappade händerna samt dansade runt omkring. De sprang efter sina föräldrar och detta kastades bakverk och bakelser inom vattnet. samtliga sa de: Den nya existerar den vackraste! Så ung samt således söt! samt dem gamla svanarna bugade sig för honom.

Då kände denne sig blyg samt stack huvudet bakom vingarna.

han visste vilket denne skulle utföra. han fanns allt till lycklig, dock ej alls stolt. en gott hjärta blir inte någonsin stolt. han tänkte på hur denne ägde varit förföljd samt hånad, samt hörde nu alla yttra, för att han plats den vackraste från samtliga vackra fåglar. Och syrenerna böjde sig tillsammans kvistarna ända ned inom vattnet till honom, samt solen sken därför varmt samt sålunda gott.

Då blåste hans fjädrar upp sig, den smidiga halsen höjde sig, samt ur hjärtat jublade han:

— således många lycka drömde jag ej angående, då jag plats den fula ankungen!

---

Författare: H.C. Andersen

Bearbetning: Håkan Wester

Källa: Runeberg

Bild vid den fula ankungen:CC BY-SA@Koninklijke Bibliotheek