Vilka 3 grupper av ljud

Fonologi (av grekiskansphōnē, "ljud", samt logia, "lära", även kallat fonematik, främst från engelska strukturalistiska fonologer^[1]) existerar vetenskapen ifall språkljudens samt prosodinsinterna funktion. Fonologin studera hur språkljuden fungerar inom språksystemet, medan fonetiken studera både fysiska (akustiska) attribut samt externa drivkrafter vilket, mot modell, sociala faktorer.

En från fonologins huvuduppgifter existerar för att känna igen vilka ljud liksom inom en självklart tungomål vilket existerar betydelseskiljande.

I val av ord och övningar gäller det att öka svårighetsgraden på ett strukturerat sätt och efter elevernas förmåga

inom svenska språket existerar mot modell /p/ samt /b/ betydelseskiljande språkliga enheter, detta önskar yttra dem existerar fonem. Detta förmå framträda tillsammans med hjälp från således kallade minimala par, detta önskar yttra mening vilket enbart skiljer sig åt då detta gäller en enda ljud. ifall dessa mening då betyder olika saker alternativt besitter olika funktion, vilar den betydelseskillnaden vid detta enda ljudet, detta önskar yttra skillnaden existerar fonematisk inom detta studerade språket.

en minimalt par såsom visar vid för att /p/ samt /b/ existerar fonem inom svenskan existerar "park" samt "bark". Ljudskillnader vilket existerar fonematiska inom en tungomål, förmå inom en annat tungomål artikel uttalsvarianter, detta önskar yttra allofoner. detta svenska fonemet /p/ äger mot modell ett uttalsvariant såsom förekommer efter /s/; jämför uttalet från /p/ inom "park" samt "spark".

Hur bildas egentligen de olika språkliga ljuden med vår talapparat, och vad kännetecknar de ljudvågor som vi uppfattar som en viss vokal eller konsonant? Fonetik är läran om mänskliga språkljud, och fonologin behandlar vilka av dessa ljud som är betydelseskiljande i ett visst språk

Efter /s/ uttalas /p/ utan aspiration. detta går dock ej för att hitta några mening likt skiljer sig betydelsemässigt åt inom svenska enbart beroende vid angående /p/ uttalas tillsammans med alternativt utan aspiration, därför inom svenskan existerar aspiration ej fonematisk. inom andra tungomål inom världen, mot modell thai alternativt quechua existerar däremot aspiration fonematisk.

Fonologin äger även enstaka nödvändig övning inom för att fastställa vilka uttalsvarianter vilket förekommer på grund av en självklart fonem, samt för att känna igen beneath vilka förhållanden dessa varianter uppstår.

De elementär principerna till fonologin besitter även framgångsrikt tillämpats vid teckenspråk, då gester samt deras relation mot varandra ersätter språkljuden.

Sammanfattning

Nedteckning från fonem

[redigera | redigera wikitext]

Några från världens skriftsystem existerar baserade vid den fonemiska principen, detta önskar yttra varenda fonem skall representeras från ett unik tecken alternativt enstaka unik kombination från tecken. Idealet existerar då för att ett talare skall behärska precis notera ned vilket än denne är kapabel uttala, samt precis studera upp vilket än existerar nedskrivet.

(I praktiken uppnås dock inte någonsin detta ideal.) Vissa från världens tungomål, mot modell finska samt turkiska, ligger tämligen nära detta ideal, medan andra, vilket engelska ligger tämligen långt ifrån. nära fastställandet från enstaka skriftstandard (eller enstaka skriftreform) eftersträvas enstaka god överensstämmelse tillsammans den fonemiska principen, dock skriftspråk tenderar för att förändra sig långsammare än detta talade språket, vilket innebär för att skriften successiv avlägsnar sig ifrån detta ideal.

Med dess hjälp kan vi pröva vilka villkor som är giltiga i grammatiken

Detta innebär för att en självklart språks alfabet ofta existerar en många uselt redskap till för att nedteckna ned dess fonem.

Även angående en fonem existerar enstaka abstraktion, samt detta inom princip skulle fungera för att nyttja vilken emblem likt helst på grund av för att företräda en självklart fonem, underlättar detta på grund av varenda brukare ifall man använder liknande symboler på grund av fonem liksom liknar varandra fonetiskt.

detta äger därför utvecklats enstaka praxis för att även till fonem nyttja dem symboler, såsom används till för att nedskriva tungomål fonetiskt . Dessa symboler, vilket utgår ifrån detta latinska alfabetet, kallas The International Phonetic Alphabet  (IPA), Internationella fonetiska alfabetet.

på grund av för att visa för att ett sådan tecken används på grund av för att ange fonem, skrivs dessa mellan numeriskt värde snedstreck / /. då identisk symboler används på grund av för att närmare ange uttalet fonetiskt, används inom stället hakparenteser [ ].

Fonem, allofoner samt homofoner

[redigera | redigera wikitext]

Vilka fonem såsom finns inom en tungomål undersöks genom för att utifrån språkliga uppgifter (till modell inom form eller gestalt från fonetiska transkriptioner från talat språk) dra slutsatser ifall vilka språkljud vilket språket inom fråga äger, samt vilka från dessa vilket existerar betydelseskiljande.

Vanligen finns detta enstaka viktigt många större uppsättning från språkljud, kallade foner, än vad detta finns fonem. detta önskar yttra för att varenda fonem äger vanligtvis en flertal uttalsvarianter, sålunda kallade allofoner.

En av fonologins huvuduppgifter är att identifiera vilka ljud som inom ett givet språk som är betydelseskiljande

på grund av för att att fatta beslut eller bestämma något vilka allofoner vilket skall föras mot identisk fonem, måste man fastställa varenda språkljuds distribution, detta önskar yttra inom vilka språkliga kontext fonem är kapabel inträffa, mot modell endast slutligen inom enstaka stavelse (som / ŋ / inom svenska), endast efter / s / (som [ p ], [ t ], [ k ] inom svenska) tillsammans med mera.

Dessutom behövs enstaka relativt massiv fonetisk överensstämmelse mellan språkljuden.

Ett många viktigt redskap inom processen existerar identifierandet från sålunda kallade minimala par. en minimalt par existerar en par från mening ifrån identisk tungomål vilket enbart skiljer sig åt vid en enda ljud. angående dessa numeriskt värde varianter från enstaka modersmålstalare anses äga olika innebörd alternativt funktion, visar detta vid för att dem numeriskt värde ljuden ifråga existerar betydelseskiljande, detta önskar yttra existerar fonem.

Orden uttalas med ca två sekunders paus mellan varje ljud: r – o – s, s – k – o, s – i – l

angående dem numeriskt värde orden ej skiljer sig åt betydelsemässigt, existerar ljuden uttalsvarianter, allofoner från en samt identisk fonem.

Allofoner

[redigera | redigera wikitext]

Allofoner existerar numeriskt värde alternativt flera språkljud (foner) såsom låter olika dock representerar identisk fonem, detta önskar yttra dem existerar ej betydelseskiljande inom förhållande mot varandra.

inom svenska språket finns grovt sett, tillsammans avseende vid platsen till artikulationen, numeriskt värde olika sätt för att uttala fonemet /r/: en alveolart (mot tandvallen) samt en velart/faryngalt, detta önskar yttra detta uttal likt existerar vanligt inom Skåne samt stora delar från övriga Sydsverige. inom detta fall existerar ljuden allofoner, detta önskar yttra ljuden uttalas olika, dock en mening byter ej fras beroende vid vilket ljud man använder.

Vilka språkljud liksom existerar fonem samt vilka liksom enbart existerar allofoner varierar ifrån tungomål mot tungomål.

I (6b) utökas kombinationerna med ett tredje konsonantljud, nämligen s

inom svenskan existerar mot modell /d/ samt /t/ fonem, medan [tʰ] (aspirerat) samt [t] (oaspirerat) existerar allofoner från fonemet /t/. inom andra fonemsystem förmå detta finnas fonematisk distinktion mellan /d/, /t/ samt /tʰ/. numeriskt värde språkljud vilket existerar allofoner inom svenska är kapabel alltså artikel separata fonem inom andra struktur.

Det finns numeriskt värde huvudtyper från allofoni, komplementär leverans samt fri variation.

kan beskrivas i termer av ljudvågor, energistötar och muskelrörelser

Komplementär leverans innebär för att olika allofoner uppträder inom olika språkliga sammanhang; antingen vid olika ställen inom en mening alternativt stavelse, alternativt inom kombination tillsammans olika andra fonem. Fri variation innebär då för att detta ej finns någon sådan betingad fonologisk faktor till vilken allofon vilket används.

Som emblem på grund av fonemet väljs vanligen antingen den allofon likt förekommer oftare inom ett större textmassa (har högre frekvens inom distributionen), alternativt den grafiskt enklaste symbolen.

på grund av svenskans /t/, besitter inom samt på grund av sig [tʰ] högre frekvens än [t], dock på denna plats besitter man valt den grafiskt enklare symbolen [t].

Homofoner

[redigera | redigera wikitext]

Homofon innebär för att en ljud till örat existerar likställt dock besitter olika betydelser samt förmå stavas olika. en modell existerar kål, såsom existerar enstaka ätbar växt, samt kol, såsom existerar en grundämne. Ljuden uttalas likadant dock besitter olika betydelser.

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]