Kvinnan kom snett över gatan mot ravic

Läs Liza Marklunds nya kortroman ifall flickan Hannah

I solens tid startar Aftonbladet Kvinna enstaka kampanj tillsammans tillsammans Unicef samt Sveriges maximalt kända kvinnliga författare på grund av för att hjälpa flickor inom Nepal för att lära sig skriva.

Här förmå ni studera författarnas specialskrivna texter vilket inspiration mot novelltävlingen:

I dag: Liza Marklund.

Hon såg mobiltelefonen vid flera meters håll.

Den nedsänkt vid instrumentbrädan, beneath en par handskydd.

Hon bär det där dagdrömmande med sig ut på gatorna och in i vuxenlivet

Trots mörkret, skuggorna samt gatlyktans reflexer inom bilrutorna kunde denna konstatera för att detta plats ett Nokia.

Nej, tänkte denna. Jag måste sluta.

Ett äldre par passerade, enstaka gubbe samt enstaka kärring, dem gick inom armkrok, kärringen skrattade, denna tog omedvetet numeriskt värde steg bakåt, in bland skuggorna.

Äsch, detta existerar ju sålunda enkel, pang bom bara klart!

Nu får ni ge dig, sa denna inne inom sitt viktig.

ni vet vilket övervakaren sa. Nästa gång blir detta kåken.

Hon smakade vid adrenalinet, såg sig försiktigt omkring. Gatan plats upplyst, bred, ganska trafikerad.

Där.
Ändå dög ni inte någonsin, äger jag rätt? ni förstod inte någonsin vad ni gjorde på grund av fel.

En lös gatsten intill porten snett på baksidan hon, lagom vikt, greppvänlig.

Hennes andning upphörde, pulsen började skena, jaktens välbekanta låt inom hennes öron. Sju snabba steg fram mot bilen, graniten mot sidorutan, splittret från kopp, larmets öronbedövande illvrål, tunnelseende, handen in mot telefonen, detta kalla metallskalet beneath hennes fingrar.

- Ta fast tjuven!

Det plats kärringen inom armkroken likt skrek, mannen ägde släppt taget samt fanns vid väg mot hon, vilken jävla hjälte.

denna vände sig angående samt sprang.

Da-ram, da-ram, da-ram, klackar mot asfalt, tvärnit ifrån en fordon, sirener.

Hon rundade en hörn, natten omslöt hon, ljuden dämpades temporärt dock ökade igen, sirenerna, hur fan ägde dem hunnit fram därför snabbt?

Ingen har anmält henne som saknad och hennes fingeravtryck finns inte i Interpols databas

Jävla kärring inom armkrok, jävla hjälte mot gubbe.

Ridå. djävul. ett återvändsgränd. Muren inom grändens ände reste sig monstruös, tegel, slät. mot vänster, soptunnor, motsats till vänster, fastkedjade möbler ifrån någon uteservering.

- var existerar hon!

En blick ovan axeln, numeriskt värde svarta siluetter mot gatans belysning, sirener vilket växte inom mörkret, ifall några sekunder skulle dem existera framme.

Hon vände angående, sprang, denna skulle åka fast, jävla skit!

Hörde stegen på baksidan sig, panik. Ramlade, detta plats således denna plats detta skulle avsluta, blundade, lutade pannan mot markens strävhet. Blinkade, allt gungade mot, vad inom helvete? vad höll vid för att hända tillsammans med trottoaren? denna flämtade, trottoaren sänkte sig, ett kolsvart rektangel formades beneath hon, ett steg ledde neråt, in beneath gatan.

denna försökte kravla sig fast dock rullade nedför trappan, huvudstupa riktig ner inom underjorden.

Öppningen slöts ovanför hon.

Jag skulle passera Martinas speceriaffär (av en del kallad Ringklocka) i hörnet och gå snett, till höger, över gatan och fram till ”våran pot”

en ögonblick befann denna sig inom kompakt mörker, hörde bara sin personlig panikslagna andning. Ryggen värkte, benen samt huvudet. Sedan såg denna ljus mot motsats till vänster, en varmt sken liksom sipprade fram på baksidan en draperi. Försiktigt reste denna sig upp, gick denna några steg, ledbruten, drog undan förhänget.

Ett rum plats, valv inom taket, väggar från rött tegel.

enstaka brasa flammade inom ett massiv spishäll mot vänster, rakt fram fanns en mörkbrunt skrivbord.

Och enstaka man inom enstaka sittmöbel på baksidan skrivbordet, ett äldre vithårig gubbe inom grå kostym, samt ett kärring, inom lång plagg, kortklippt.

- mottagen, sa mannen.

Hon vände sig ifall till för att flyga eller fly undan, åter upp mot trottoaren samt polisen.

dock draperiet plats borta, murväggen på baksidan hon solid.

- vad fan?? sa denna, snurrade runt, pressade ryggen mot väggen.

Kvinnan kom fram mot hon, log.

- ni behöver ej artikel skrämd, Hannah.

- Hur vet ni mitt namn?

- Jag heter Kerstin, detta denna plats existerar Rolf. oss existerar på denna plats på grund av för att hjälpa dig.

Kvinnan pausade framför hon, flickan likt hette Hannah stampade inom golvet, rösten bröts.

- vad önskar ni mig?

plats fan existerar jag?!

Kerstin gick åter mot mannen, satte sig vid skrivbordet.

Hon har uppgett en falsk adress i en belgisk

denna fanns ej sålunda äldre, detta såg Hannah idag, möjligen trettio alternativt fyrtio.

- Den var sista plats ej sålunda god, alternativt hur, Hannah? sa mannen enkel förebrående.

- bör väl ni skita inom, sa flickan, kramade mobilen inom handen.

Misstänksamhet samt rädsla.

- vad önskar ni helst från allt utföra inom existensen, Hannah?

frågade kvinnan, hennes röst fanns mörk samt mjuk.

- Hurså?

- ni besitter många vilja inom dig, sa Kerstin. Hur ser den ut?

- vilket vet ni angående det?

Hannah noterade plötsligt ett dammig, läderinbunden volym vid skrivbordet, mannen borstade från pärmen tillsammans med handen samt slog upp inledande sidan.

- denna ägde detta ej således enkel inom skolan, sa Rolf samt tittade upp vid Kerstin.

ni får ej begära på grund av mycket.

Kvinnan viftade irriterat försvunnen honom, reste sig igen.

- ni snackar likt ni besitter förnuft mot. ni ägde ju enkel på grund av för att lära, alternativt hur?

Det sista mot Hannah.

- Och? sa Hannah.

- Ändå dög ni inte någonsin, äger jag rätt?

ni förstod inte någonsin vilket ni gjorde på grund av fel.

Flickan andades snabbt samt tyst inom några sekunder, rädslan luckrades upp. Mannen bläddrade inom boken, pausade mot ibland, nickade.

- vilket står det? undrade Hannah mot slut.

Rolf skakade sakta vid huvudet.

- Varför tror ni för att ni inte någonsin passade in?

frågade Kerstin.

Flickan svarade inte.

- Hur tyckte ni detta fanns för att vandra inom skolan?

Hannah ryckte vid axlarna.
Trist.

José stod och studsade med handen mot bardisken framför henne och visste inte vad han skulle

en jävla tjat. samtliga hackade vid enstaka jämt

- Trist, sa denna. en jävla tjat. samtliga hackade vid enstaka jämt.

- ni bör ej artikel sorgsen till detta, sa Rolf bortifrån skrivbordet. detta gäller för att hugga ihop samt vandra vidare.

- Nämen kom igen, sa Kerstin samt gav gubben en vasst ögonkast ovan axeln. detta existerar väl förbättrad för att denna får reda vid hur detta hänger ihop?

- Nå, dock informera då, sa mannen lite surt.

Kerstin ställde sig framför Hannah.

- Tjejer samt killar behandlas väldigt olika inom skolan, visste ni det?

Flickan stirrade ner inom golvet.

- Vår grundskola plats egentligen bara plats öppen till killar vid din mormors period, sa kvinnan.

Flickor fick bara vandra var ifall detta saknades pojkar. detta var lever kvar, mer än oss tror. äger ni nånsin tänkt vid det?

- Än, sa Hannah, vaddårå?

Kerstin smålog snabbt samt fortsatte.

- Killar snackar dubbelt således många liksom tjejer inom klassrummet, visste ni det? detta existerar normalt, detta existerar därför detta bör artikel.

Tjejer ifrån arbetarhem besitter detta värst, samt detta plats noggrann sådan ni plats, alternativt hur?

Flickan fick plötsligt bekymmer för att svälja.

- flera pedagog gillar egentligen ej tjejerna, särskilt vid högstadiet.

- sålunda kunna man väl ej yttra, sa Hannah. detta existerar väl himla olika?

- Förvisso, sa Kerstin, dock grunden ser ut således denna plats.

Undersökningar, ni vet. Man besitter kollat varenda dem denna plats grejerna, undersökning kallas detta. detta existerar således på denna plats detta ser ut.

I hennes nya bok ”Den udda kvinnan och staden” är hon en åldrad kvinna, över åttio

Tjejerna räknas ej riktigt liksom människor. detta tar strängare vid vissa. vid dig, mot exempel.

- Jag besitter inte någonsin haft enstaka chans, sa flickan, hörde sin röst bli grötig.

- Jodå, sa mannen. Fast ni valde för att jämt artikel stå lite utanför.

Ilskan inom mellangärdet, ögonblicklig.

- Vaddårå?

På ett av Champs-Elysées berömda trottoarkaféer ser han ett ansikte som han känner alltför väl

Skulle man bli enstaka jävla mespropp eller?

Rolf höll avvärjande upp båda händerna.

- Nej nej, jag säger bara för att ni kunde artikel lite smidig någon gång. ni ägde kunnat bli något riktigt, något vanligt. detta existerar ingen likt tvingar dig för att stjäla mobiltelefoner.

- Din jävla gubbe, skrek denna. Kom ej samt kalla mig enstaka jävla tjuv!

- vad existerar ni då?

undrade mannen stillsamt.

- alternativt viktigare, sa Kerstin, vilket önskar ni bli?

- Pilot, sa flickan. Jag önskar flyga flygplan. Stora strategi, ovan bota jorden.

Rolf suckade, skakade vid huvudet. Kerstin log brett.

- vilket bra! Varför blir ni ej det?

- dock snälla ni, sa gubben, ställ ej liknande krav vid flickan.

Hur bör denna behärska leva upp mot dem?

- Tyst tillsammans dig, sa Kerstin, samt mot Hannah: därför utmärkt för att ni besitter en uppgift. uppenbart ni bör bli pilot.

- kunna jag väl till fan ej bli.

Kerstin lade huvudet vid sned.

- tydligt ni kunna. detta handlar bara ifall vilken arbetsinsats ni existerar beredd för att investera inom din personlig framtid.

- vilket ifall jag skulle äga ett chans, sa Hannah.

- ni äger faktiskt haft tur, sa Rolf.

Dina villkor existerar ej dem bästa, dock ni besitter fått förmånen för att födas inom ett period samt vid ett område var valen ändå existerar tänkbara. samt ni behöver ej bli något stort samt märkvärdigt. dem behöver människor inom åldringsvården, ni behöver bara vandra ett tolvveckors lektion. detta klarar ni väl?

- Jag önskar ej artikel vid nån jävla långvård.

Kerstin gav Rolf en surt ögonkast.

- dock titta igenom lögnen då!

sa denna mot Hannah. Erkänn ditt eget värde. Vem tror ger andra människor korrekt för att bli piloter?

- dem besitter väl typ bedömning samt sånt.

- sålunda ni bör låta skolans orättvisa behandling inom start från tonåren styra resten från ditt liv? Vet ni vilket sånt kallas? för att artikel ett sann mega-loser!

- Nej dock Kerstin, sa Rolf samt reste sig.

för tillfället måste ni be Hannah angående ursäkt! denna är kapabel ju ej bli pilot, detta begriper ni väl! denna får artikel lycklig ifall denna klarar sig ifrån kriminalvården!

- Jävla gubbe, sa Hannah.
Du äger riktig mot en god liv, dock ni måste plocka upp eller ta detta själv

- Lyssna idag, sa Kerstin samt tog en steg fram mot hon, sänkte rösten.

detta kommer ej för att artikel enkel. ni kommer för att erhålla lyssna för att ni ej duger. Fast oss vet för att dem besitter fel, alternativt hur?

Hannah svalde.

- ni får, sa Kerstin. ni äger riktig mot en utmärkt liv, dock ni måste plocka upp eller ta detta själv.

- dock, sa Hannah förvirrat, hur?

Och brasan slocknade, mörkret fanns ogenomträngligt igen, ett bris svepte förbi hon tillsammans vasst damm, denna nedsänkt vid trottoaren igen, tystnaden slog mot hennes öron.

Sirenerna fanns borta.

Gubben samt kärringen inom armkrok även.

detta fanns tomt samt tyst inom gränden, trottoaren jämn samt hård. denna reste sig försiktigt upp, kände trevande vid stenarna tillsammans foten, ingenting, bara mark samt mark.

Så ringde mobiltelefonen, kvar inom hennes grabb, högt samt gällt, denna stirrade förhäxat vid den briljant displayen. ett meddelande, numeriskt värde signaler, fem signaler.

Hon tryckte vid ”svara”.

- Hallå?

- hej, vem existerar det?

Hallå? Vem svarar?

En förvirrad kvinnoröst inom andra änden.

- Öh, sa flickan, jag heter Hannah.

- Varför besitter ni min mobil?

Hon andades ljudlöst, tre snabba andetag.

- Den nedsänkt inom enstaka soptunna, sa denna. Jag gick förbi samt hörde för att detta ringde.

- Soptunna?

- Någon måste äga slängt den där.

En lättad suck inom luren.

- Gud vilken tur.

plats existerar ni någonstans?

- inom ett gränd, typ nära enstaka massiv gata?

Kvinnorösten malde på.

- detta på denna plats existerar till extremt. Jag måste erhålla tag inom min mobil. Någon snodde den ur min fordon på grund av enstaka 60 minuter sedan, slog sönder rutan?

- Hrm, sa Hannah. Vilka svin.

- samt jag likt måste iväg, bilen existerar trasig samt jag måste ta flygbussen inom stället?

- bör ni ut samt flyga?

undrade Hannah.

- Ja, sa kvinnorösten, jag bör arbeta. Jag existerar pilot.

- No shit, sa Hannah. oss ses nära busshållplatsen.

Knäppte försvunnen samtalet.

Såg upp mot stjärnhimlen.

Ljudet från en strategi vid inflygning hördes svagt ovanför hustaken.

Av Liza Marklund