furtyga.pages.dev









Vad består uranus atmosfär av

Uranus

Uranus

Uranus, foto tagen från Voyager 2

Upptäckt
UpptäckareWilliam Herschel
Upptäcktsdatum13 mars 1781
Uppkallad efterUranos
Omloppsbana[1]
Epok: J2000
Aphelium3 004 419 704 km
20,083 305 26 AU
Perihelium2 748 938 461 km
18,375 518 63 AU
Halv storaxel2 876 679 082 km
19,229 411 95 AU
Excentricitet0,044 405 586
Siderisk omloppstid30 685,4 dygn
84,011 326 år[2]
Synodisk omloppstid369,66 dygn[2]
Medelomloppshastighet6,80 km/s[2]
Medelanomali142,955 717°
Inklination0,772 556°
6,48° mot solens ekvator
Periheliumargument96,541 318°
Månar28
Fysikaliska data
Avplattning0,0229 ± 0,0008
Ekvatorradie25 559 ± 4 km[3]
4,007 gånger jordens
Polradie24 973 ± 20 km[3]
3,929 gånger jordens
Area8,115 6 × 109 km²[4]
15,91 gånger jordens
Volym6,833 × 1013 km³
63,08 gånger jordens[2]
Massa8,6810 × 1025 ± 0,0013 × 1025 kg[5]
14,536 gånger jordens
Medeldensitet1,271 g/cm³[2]
Ytgravitation (ekvatorn)8,69 m/s²[2]
0,886 g
Flykthastighet21,3 km/s[2]
Siderisk rotationsperiod−0,718 33 dygn[3]
17h 14min 24s
Vinkelhastighet (ekvatorn)2,59 km/s
9 320 km/h
Axellutning97,77°[3]
Rektascension (nordpolen)17h 9min 15s
257,311°[3]
Deklination (nordpolen)−15,175°[3]
Albedo0,300 (bond)
0,488 (geom.)[2]
Yttemperatur
Medel: 76 K  (53 K)
Skenbar magnitud5,57 mot 5,38[2]
Vinkeldiameter3,3" mot 4,1"[2]
Atmosfär[7][9][10]
Skalhöjd27,7 km[2]
Sammansättning(Under 1,3 bar)

Gaser:
83 ± 3 % väte (H2)
15 ± 3 % helium
2,3 % metan
0,009 %[8] (0,007–0,015 %)
vätedeuterid (HD)
Ispartiklar:
ammoniak
vatten
ammoniumvätesulfid
(NH4SH)

metan (CH4)

Uranus (symbol: ⛢ alternativt ♅) existerar den sjunde planeten ifrån solen.

Uranus existerar ett från solsystemets fyra jätteplaneter - Jupiter, saturnus, Uranus samt Neptunus - samt existerar från ungefär identisk storlek likt Neptunus. Planetens diameter existerar ungefär 50 000 km (ca 4 gånger därför massiv såsom jordens) samt massan cirka 14,5 jordmassor. Planetens rotationsaxel besitter ett lutning vid läka 98 grader, vilket innebär för att planeten snarast ”rullar” genom rymden vid sin väg eller spår runt solen.

detta tar 84 kalenderår på grund av Uranus för att fullborda en varv runt solen.[2] vid bas från Uranus lutning ger detta många märkliga dygn samt tid. beneath ungefär halva banan får nordpolen all tiden solljus samt detta existerar sommar norr ifall ekvatorn.

På gasjättarna består atmosfären främst av gas i olika former, och i atmosfären finns även hårda lager av metallisk vätgas, gas som pressats samman så mycket att den beter sig som en metall

Sommaren följs från enstaka 42 kalenderår utdragen vinter tillsammans med norra halvklotet ständigt inom kväll eftersom detta existerar vänt försvunnen ifrån solen.

Dygnets längd är kapabel artikel olika beroende vid plats vid Uranus man befinner sig. nära polerna varar en dygn ifrån soluppgång mot soluppgång inom 42 jordår alltså 1/2 uranusår.

dock inom närheten från ekvatorn mätt ifrån soluppgång mot soluppgång existerar en dygn 17 timmar.

Avståndet mellan jorden samt Uranus existerar cirka 3 miljarder kilometer. på grund av Voyager 2 tog resan 8 kalenderår samt 5 månader.

Uranus uppkomst

[redigera | redigera wikitext]

Uranus samt dem övriga jätteplaneterna måste äga bildats vid en annat sätt än detta inre solsystemet, dock hur existerar okänt.

inom likhet tillsammans med samtliga dem andra planeterna bildades Uranus från kvarlevor ifrån detta gasmoln samt detta rymdstoft såsom gav upphov mot solen. detta finns numeriskt värde teorier ifall hur gasjättarna bildades. Den en existerar för att partiklar från fryst vatten samt stoft kolliderade samt slogs ihop mot dem yttre planeternas fasta kärnor, såsom sedan drog mot sig gaser genom sin tyngdkraft.

Den andra existerar för att den papper från rymdgrus liksom omgav den unga solen sprack upp inom mindre klot från gas samt stoft såsom sedan drogs samman mot planeter. beneath miljontals kalenderår kolliderade fasta partiklar tillsammans varandra samt byggde på det sättet upp dem stora klumpar från berg samt metall liksom kallas planetesimaler.

dem blev tillräckligt stora till för att deras personlig tyngdkraft skulle dra mot sig mer ämne, samt ibland kolliderade dem samt slogs ihop tillsammans med varandra. Anledningen mot för att Uranus existerar mindre än dem inre gasjättarna existerar kanske för att detta fanns mindre ämne inom dem yttre delarna från detta nybildade solsystemet.[källa behövs]

Fysiska egenskaper

[redigera | redigera wikitext]

Inre struktur

[redigera | redigera wikitext]

Uranus existerar övertäckt från moln samt besitter en grönblått skimmer.

detta grönblåa ljuset beror vid för att detta finns metan, inom struktur från små kristaller, inom atmosfären liksom absorberar allt rött ljus, vilket utför för att detta reflekterade ljuset existerar grönblått.

Uranus består från fyra lager. detta yttre lagret, atmosfären, består från cirka 82,6 % väte, 15,2 % helium samt 2,3 % metan.[11] Längre in omvandlas gaserna efterhand mot vätska beneath effekt från trycket.

ett fjärdedel in inom planeten ersätts vätskan från en lager sörjig ”is” såsom består från dricksvatten, ammoniak samt andra tunga kemiska föreningar liksom blivit fasta samt sjunka mot planetens centrum. Detta islager upptar större delen från Uranus volym. Tidigare besitter Uranus klassificerats liksom enstaka gasjätte likt Jupiter samt saturnus vilkas massa mot cirka 90 % består från väte.

till Uranus utgör vätet endast 20 % samt den besitter inom stället (liksom Neptunus) börjat kallas isjätte.[12][13]

Eftersom isen trycks ihop därför hårt från tyngdkraften existerar den många varm samt delvis smält. Detta sörjiga lagers konstanta virvlande ger upphov mot dess område runt en magnet där magnetiska krafter verkar.

inom centrum från Uranus finns ett fast kärna liksom innehåller huvuddelen från planetens massa. Uranus kärna existerar ungefär lika massiv såsom jorden. Astronomer tror för att planetens mitt dras samman beneath tyngdkraften samt avger värme då trycket ökar. Något liknande sker inuti Jupiter samt saturnus.

Magnetfält

[redigera | redigera wikitext]

Uranus besitter även en ovanligt område runt en magnet där magnetiska krafter verkar såsom härleds ur manteln, alltså ej genom kärnan liksom existerar vanligast.

Magnetfältet existerar 30 gånger starkare än jordens[förtydliga] samt detta lutar 59° ifrån rotationsaxeln.[14][2] vid jorden skulle detta innebära för att den magnetiska nordpolen skulle ligga ner inom höjd tillsammans Marocko.

Uranus ringar

[redigera | redigera wikitext]

Att Uranus äger en ringsystem besitter varit känt sedan 1977 då planeten passerade framför (ockulterade) ett himlakropp.

Ringarna försvagade då stjärnljuset mätbart. detta slutgiltiga beviset kom då Voyager 2, vilket passerade Uranus 1986, skickade bilder såsom visade en struktur från ej mindre än elva ringar. Upptäckten plats betydande, eftersom man tidigare trodde för att ringsystem runt planeter plats något ganska ovanligt. Ringarna består från egna separata ringar likt saturnus.

Den enda skillnaden existerar för att Uranus ringar består från fruset metan medan saturnus ringar består från isklumpar.[källa behövs]

Ringarna består från berg, ifrån små korn mot block uppemot 10 meter, samt fryst vatten.

Det finns dessutom spår av ammoniak, etan, acetylen, kolmonoxid, vatten och svavelväte

Uranus ringar intar ett mellanställning inom solsystemet, då dem existerar betydligt mindre påtagliga än Saturnus', dock mer grundlig än Jupiters samt Neptunus' samt mot skillnad ifrån dessa besitter inslag från fryst vatten. Inifrån existerar deras namn: 6, 5, 4, Alfa, beta, Eta, Gamma, Delta, Lambda (1986UIR) samt Epsilon. Den bredaste ringen, Epsilon, existerar vid sitt bredaste område 96 km tvärsöver.[15]

Klimat

[redigera | redigera wikitext]

Uranus ligger cirka 2 870 miljoner km (2 ljustimmar samt 40 ljusminuter) ifrån solen; vilket existerar ungefär dubbelt sålunda långt vilket saturnus avstånd mot solen.

detta stora avståndet fullfölja för att temperaturen existerar cirka −210 grader inom atmosfärens ovansida. vid bas från den låga temperaturen befinner sig flera från ämnena vid Uranus inom fast form eller gestalt, t.ex.

Det beror på att planetens atmosfär innehåller en del metangas (0,4 %) som absorberar rött ljus och reflekterar blått, grönt och gult

metan.[källa behövs]

Atmosfär

[redigera | redigera wikitext]

Uranus atmosfär består från cirka 83 % väte, 15 % helium samt 2 % metan. Liksom dem andra jätteplaneterna besitter Uranus grupp från moln, dock dessa existerar extremt ljusa. Den azurblå egenskap som beskriver ett objekts utseende i olika nyanser vid Uranus beror vid för att metanet inom dess yttre atmosfär absorberar rött ljus.

detta förmå finnas målade grupp vilket vid Jupiter dock dessa döljs inom därför fall från metanlagret.

Axelns lutning

[redigera | redigera wikitext]

Till skillnad ifrån dem flesta andra planeter, existerar Uranus axellutning nära parallell tillsammans med planetens omloppsbana kring solen. Den roterar tillsammans enstaka lutning från 98°, vilket anses bero vid för att planeten tippats ovan ända nära enstaka kollision tillsammans enstaka planetesimal från jordens storlek.[källa behövs] eftersom vinkeln existerar större än 90° räknas rotationen liksom retrograd.

Uranus månar

[redigera | redigera wikitext]

Uranus besitter inom dagsläget 28 bekräftade månar, varav dem fem största heter Miranda, Ariel, Umbriel, Titania samt Oberon. Månarna äger fått sina namn efter rollfigurer inom William Shakespeares samt Alexander Popes verk.[16]

Uranus satellitsystem existerar detta såsom besitter minimalt massa från satellitsystemen hos jätteplaneterna.

Den sammanlagda massan hos dem fem största månarna existerar mot modell mindre än hälften från Tritons.[17]

Den största månen, Titania, besitter ett radie vid endast 788,9 km, alternativt hälften från månens, alternativt något mer än Rhea, saturnus näst största satellit. detta fullfölja Titania mot den åttonde största månen inom solsystemet.

Liksom de andra jätteplaneterna har Uranus band av moln, men dessa är extremt ljusa

Månarna besitter låga albedo-värden, ifrån 0,20 till Umbriel mot 0,35 på grund av Ariel.[18] Månarna tros bestå från ungefär lika delar berg samt fryst vatten. Isen är kapabel bestå från ammoniak samt koldioxid.[19]

Rymdsonder nära Uranus

[redigera | redigera wikitext]

Den enda rymdsond vilket sänts mot Uranus existerar Voyager 2, liksom passerade planeten den 24 januari1986 samt svepte förbi 81 500 km ovan molntopparna.

Innan Voyager 2 nådde fram mot Uranus kände man mot 5 månar samt 9 ringar; senare fanns antalet månar uppe inom 15 samt antalet ringar 11. Uranus rotationstid innan Voyager 2 nådde dit plats uppskattad mot mellan 16 samt 24 timmar. Voyagers mätningar gav detta exakta värdet 17 timmar samt 14 minuter. Uranus område runt en magnet där magnetiska krafter verkar plats även okänt dock detta visade sig artikel kraftfullare än vad man trott.

Voyager 2:s temperaturmätningar bland dem översta molnen vid Uranus visade -209 °C. Temperaturen verkade existera nästan densamma ovan läka planeten. Voyager 2 vägde 825 kg samt passerade Uranus tillsammans enstaka hastighet från 64 000 km/h innan den fortsatte mot Neptunus.[källa behövs]

Den nya planeten

[redigera | redigera wikitext]

Upptäckten

[redigera | redigera wikitext]

Uranus plats den inledande planeten likt upptäcktes tillsammans hjälp från teleskop.

Uranus ägde observerats flera gånger tidigare dock då misstolkats likt enstaka himlakropp, bland annat från den engelske astronomen John Flamsteed (1646–1719) liksom 1690 noterade den vilket "34 Tauri" vid sin karta över stjärnor. Den officiella upptäckten gjordes från den tyskfödde brittiske astronomen William Herschel den 13 mars1781 då han höll vid för att leta dubbelstjärnor inom stjärnbilden Tvillingarna.

inledningsvis trodde Herschel för att detta fanns ett meteorit, dock tillsammans hjälp från den svenske astronomen Eric Prosperin liksom ägde kunskap från banberäkningar konstaterade man för att Uranus omloppsbana plats nästan cirkelformig samt den nyupptäckta himlakroppen fick planetstatus.

Namngivning

[redigera | redigera wikitext]

Att ge den nya planeten en namn plats enstaka ovan övning, liksom bör ses mot bakgrunden för att detta plats den inledande, upptäckta planeten inom modern tidsperiod.

ingen från asteroiderna ägde heller blivit upptäckta.

Herschel ville döpa planeten mot ”Georgium Sidus” (Georges stjärna) efter monark George III från England.[20] han förklarade detta tillsammans för att tiden på grund av för att döpa planeter efter gudarna nog plats förbi. för att döpa efter ett regent istället skulle ge enstaka tecken då upptäckten gjorts.

Herschels förslag plats ej alls populärt utanför Storbritannien samt detta dök snart upp flera alternativa förslag. Astronomen Jérôme Lalande föreslog för att planeten skulle varma Herschel på grund av för att ära upptäckaren.[21]

Erik Prosperin föreslog Neptunus, vilket stöddes från astronomer likt ville högtidlighålla den brittiska flottans segrar inom detta amerikanska frihetsskriget.

detta fanns mot samt tillsammans med förslag vilket Neptunus George III samt Neptunus Stor-Britannien.[22]

Johann Elert Bode föreslog Uranus, detta latinska namnet på grund av den grekiska himmelsguden Ouranos.

– Månar och ringar: Uranus har 27 kända månar och ett system med tio ringar

denne menade för att eftersom saturnus plats fadern mot Jupiter, borde den nya planeten namnges efter saturnus fader.[23]

1789 namngav Bodes arbetskamrat inom Royal Academy, Martin Klaproth, sitt nyligen upptäckta grundämne "uranium" vilket en slags stöd till Bodes val.[24]

Slutligen blev Bodes förslag detta maximalt nyttja samt 1850, då HM Nautical Almanac Office ändrade sin namngivning ifrån Georgium Sidus mot Uranus, kunna namnet Uranus sägas äga blivit helt accepterat.

Namnet

[redigera | redigera wikitext]

Uranus äger alltså sitt namn efter den grekiska himmelsguden Uranos (klassisk grekiska: Οὐρανός) – fader mot Kronos samt farfader mot Zeus – vilket vid latin blev "Ūranus".[25]

Uranus existerar den enda planeten liksom fått plocka upp eller ta sitt namn ifrån den grekiska mytologin, övriga ifrån den romerska.

Uranus besitter numeriskt värde astronomiska symboler, ♅ samt ⛢. Den inledande, ♅, föreslogs från Lalande 1784. inom en meddelande mot Herschel beskrev Lalande detta liksom un globe surmonté par la première lettre dem votre nom (en glob tillsammans den inledande bokstaven inom ditt efternamn ovanför).[21]

Ett senare förslag existerar enstaka hybrid mellan symbolerna på grund av Mars ♂ samt solen ☉, eftersom Uranus existerar himlens gud inom grekisk sagor.

sky tänks artikel dominerad från dem kombinerade krafterna från solen samt Mars.[26]

I kinesiskan, japanskan, koreanskan samt vietnamesiskan översätts Uranus bokstavligen såsom ”himlens kungastjärna”, (天王星).[27][28]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]

  1. ^Yeomans, Donald K. (13 juli 2006). ”HORIZONS System”.

    NASA JPL. https://ssd.jpl.nasa.gov/?horizons. Läst 8 augusti 2007. 

  2. ^ [abcdefghijklm] Williams, Dr. David R. (27 september 2018). ”Uranus Fact Sheet”.

    NASA. http://nssdc.gsfc.nasa.gov/planetary/factsheet/uranusfact.html. Läst 15 juli 2007. 

  3. ^ [abcdef] Seidelmann, P. Kenneth (18 oktober 2007). ”Report of the IAU/IAGWorking Group on cartographic coordinates and rotational elements: 2006”. Celestial Mech.

    Dyn. Astr. "90": ss. 155–180. doi:10.1007/s10569-007-9072-y. http://adsabs.harvard.edu/doi/10.1007/s10569-007-9072-y. 

  4. ^Munsell, Kirk (14 femte månaden i året 2007). ”NASA: Solar struktur Exploration: Planets: Uranus: Facts & Figures”. NASA.


  5. vad består uranus atmosfär av

  6. Arkiverad ifrån originalet den 9 november 2015. https://web.archive.org/web/20151109231438/http://solarsystem.nasa.gov/planets/profile.cfm?Object=Uranus. Läst 13 augusti 2007. 

  7. ^Jacobson, R.A. (18 oktober 1992). ”The masses of Uranus and its major satellites from Voyager tracking uppgifter and Earth-based Uranian satellite data”. The Astronomical Journal "103" (6): ss. 2068–2078.

    doi:10.1086/116211. http://adsabs.harvard.edu/abs/1992AJ....103.2068J. 

  8. ^Podolak, M. (18 oktober 1995). ”Comparative models of Uranus and Neptune”. Planet. Space Sci. "43" (12): ss. 1517–1522. doi:10.1016/0032-0633(95)00061-5. http://adsabs.harvard.edu/abs/1995P%26SS...43.1517P. 
  9. ^ [ab] Lunine, Jonathan.

    I. (18 oktober 1993). ”The Atmospheres of Uranus and Neptune”. Annual Review of Astronomy and Astrophysics "31": ss. 217–263. doi:10.1146/annurev.aa.31.090193.001245. http://adsabs.harvard.edu/abs/1993ARA%26A..31..217L. 

  10. ^Feuchtgruber, H. (18 oktober 1999). ”Detection of HD in the atmospheres of Uranus and Neptune: a new determination of the D/H ratio”. Astronomy and Astrophysics "341": ss. L17–L21.

    http://adsabs.harvard.edu/abs/1999A%26A...341L..17F. 

  11. ^Lindal, G.F. (18 oktober 1987). ”The Atmosphere of Uranus: Results of Radio Occultation Measurements with Voyager 2”. J.

    Of Geophys. Res. "92": ss. 14,987–15,001. doi:10.1029/JA092iA13p14987. http://adsabs.harvard.edu/abs/1987JGR....9214987L. 

  12. ^B. Conrath et al. (18 oktober 1987). ”The helium överflöd of Uranus from Voyager measurements”. Journal of Geophysical Research "92": ss. 15003–15010. doi:10.1029/JA092iA13p15003. http://adsabs.harvard.edu/abs/1987JGR....9215003C. 
  13. ^Comins 2019, s. 303.
  14. ^Hofstadter, Mark (2011). ”The Atmospheres of the Ice Giants, Uranus and Neptune”. White Paper for the Planetary Science Decadal Survey.

    US National Research Council. sid. 1–2. https://www.lpi.usra.edu/decadal/opag/IceGiantAtmospheres_v7.pdf. Läst 18 januari 2015. 

  15. ^Lindblom, Katja (2021). ”Solsystemets iskalla jättar – avlägsna, outforskade samt stormiga”. Populär Astronomi (3): sid. 30–33. 
  16. ^Comins 2019, s. 302.
  17. ^”Uranus Rings Fact Sheet” (på engelska). nssdc.gsfc.nasa.gov.

    https://nssdc.gsfc.nasa.gov/planetary/factsheet/uranringfact.html. Läst 17 januari 2018. 

  18. ^Sheppard & Jewitt & Kelyna (2005). ”An Ultradeep Survey for Irregular Satellites of Uranus: Limits to Completeness”. The Astronomical Journal 119 (1): sid. 518–525. 
  19. ^Jacobson & Campbell & Taylor (1992). ”The masses of Uranus and its major satellites from Voyager tracking information and earth-based Uranian satellite data”. The Astronomical Journal 103 (6): sid. 2068–2078. 
  20. ^Smith & Soderblom & Beebe & Bliss & Boyce & Brahic & Briggs samt Brown (1986). ”Voyager 2 in the Uranian System: Imaging Science Results”. Science 233 (4759): sid. 43–64. 
  21. ^Hussmann & Hauke & Sohl & Frank & Spohn samt Tilman (2006). ”Subsurface oceans and deep interiors of medium-sized outer planet satellites and large trans-neptunian objects”. Icarus 185: sid. 258–273. 
  22. ^”Voyager at Uranus”. Nasa Jpl 7 (85): sid. 400–268.

    1986. Arkiverad ifrån originalet den 10 månad 2006.

    I isjättarnas atmosfärer finns istället ett övre lager av väte, helium och metan i gasform

    https://web.archive.org/web/20060210222142/http://vesuvius.jsc.nasa.gov/er/seh/hersc.html. Arkiverad 10 månad 2006 hämtat ifrån the Wayback Machine.

  23. ^ [ab] Herschel, Francisca (1917). ”The meaning of the tecken H+o for the planet Uranus”. The Observatory 40: sid. 306. 
  24. ^Lexell, A.

    J. (1783). Recherches sur la nouvelle planete, decouverte par M. Herschel & nominee Georgium Sidus. Acta Academia Scientarum Imperialis Petropolitanae (1). sid. 303-329 

  25. ^Littmann, Mark (2004). Planets Beyond: Discovering the Outer Solar System. Courier Dover Publications. sid. 10-11. ISBN 0-486-43602-0 
  26. ^”The Straight Scoop on Uranium”. Allchemicals.info.

    Arkiverad ifrån originalet den 21 månad 2008. https://web.archive.org/web/20081221011537/http://www.allchemicals.info/articles/Uranium.php. Läst 24 augusti 2013. 

  27. ^ Oxford English Dictionary (2:a upplagan). 1989 
  28. ^”Solar struktur Symbols”. NASA Solar struktur exploration. Arkiverad ifrån originalet den 4 augusti 2013.

    https://web.archive.org/web/20130804000234/http://solarsystem.nasa.gov/multimedia/display.cfm?IM_ID=167. Läst 24 augusti 2013. 

  29. ^”Sailormoon Terms and Information”. The Sailor Senshi Page. Arkiverad ifrån originalet den 2 mars 2006. https://web.archive.org/web/20060302024220/http://www.eternalsailormoon.org/help.html#myth. Läst 5 mars 2006. 
  30. ^”Asian Astronomy 101”. Event Horizon (Hamilton Amateur Astronomers) 4 (11).

    1997.

    När man tittar på Uranus visar planeten en distinkt blek blå-grön färg

    https://www.amateurastronomy.org/wp-content/uploads/2014/11/October1997.pdf. Läst 15 juli 2020. 

Källor

[redigera | redigera wikitext]

  • Comins, Neil F. (2019). Discovering the Universe (11th edition). New York: W. H. Freeman and Company. sid. 302–306. ISBN 978-1-319-24860-4 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]