Hur hade man kunnat förhindra första världskriget

Denna nyhet behandlar upptakten mot första världskriget.

Skotten inom Sarajevo mot Svarta veckan

[redigera | redigera wikitext]

Mordet vid den österrikisk-ungerske tronföljaren ärkehertigFranz Ferdinand samt hans gemål Sophie von Chotek inom Sarajevo den 28 juni1914 såsom utfördes från den 19-årige bosnien-serbiske nationalistenGavrilo Princip blev den tändande gnistan mot inledande världskriget.

Resultatet blev katastrofalt

Princip plats ett från flera attentatsmän likt fanns beredda för att döda tronföljarparet beneath sin färd genom Sarajevo.^[1] Frågan varför dem genomförde sitt attentat besitter olika orsaker. ett orsak handlade angående Österrike-Ungerns konflikt tillsammans Serbien ifall dominansen vid Balkan. inom Balkankrigen 1912 samt 1913 ägde Serbien nästan fördubblat sitt territorium.

dem serbiska gärningsmännens uppgift plats för att förena samtliga serber inom en storserbiskt rike vilket även omfattade serberna liksom bodde inom Bosnien vilket ägde blivit annekterat från Österrike-Ungern kalenderår 1908.

Första världskriget, före hösten 1939 kallat världskriget eller det stora kriget, [6][7] var en världsomspännande militär konflikt centrerad i Europa som började den 28 juli 1914 och varade till den 11 november 1918

enstaka ytterligare orsak plats för att Franz Ferdinand ägde planer vid för att ge dem flera olika folkslagen inom Österrike-Ungern mer påverkan. Därmed såg Gavrilo Princip samt dem andra en hot mot en storserbiskt rike eftersom mer påverkan på grund av serberna inom Österrike-Ungern ägde minskat deras vilja för att ingå inom en nytt serbiskt rike.

Attentatsmännen ägde fått stöd från den serbiska regeringen.^[2]

Österrike-Ungerns reaktion

[redigera | redigera wikitext]

Strax efter mordet fanns detta inom Wien inget större nyfikenhet från för att uppklara mordet.^[3] Istället styrde Österrike-Ungern alltmer mot enstaka krigisk svar även ifall detta fanns olika uppfattningar inom den politiska samt militära ledningen.

Generalstabschafen Conrad von Hötzendorf samt utrikesministern Leopold von Berchtold plats till en omedelbart konflikt mot Serbien. Utöver detta fanns flera andra österrikiska politiker vilket favoriserade ett krigisk svar. enstaka mindre samling kring kejsaren Franz Josef samt statsministern Istvan Tisza fanns emot en militärt agerande.^[4] Varför majoriteten från Österrike-Ungerns ledning plats till en konflikt mot Serbien berodde till detta inledande vid för att Österrike ansågs ett fåtal en god situation för att bli kvitt detta serbiska hotet såsom man uppfattade likt enstaka överhängande fara mot dubbelmonarkins bestånd.^[5] till detta andra spelade bundsförvanten Tysklands hållning enstaka nödvändig roll.

då ambassadören Szögyény träffade kejsaren Vilhelm II inom Potsdam den 5 juli gav denne sitt villkorslösa stöd mot Österrike-Ungern, även angående en sådant stöd skulle innebära en konflikt mot Ryssland.^[6] Den tyske rikskanslern Theobald von Bethmann Hollweg ansåg för att Ryssland skulle bli på grund av starkt ifall några tid samt för att detta skulle bli omöjligt för att vinna en konflikt mot tsardömet då.

Den tyska militära ledningen delade denna perception samt förespråkade därför en preventivkrig. Därmed tillföll Tyskland enstaka nyckelroll beneath Julikrisen.^[7]

Utrikesministern Leopold von Berchtold ägde idag fått fria sker samt den 7 juli beslöt detta österrikiskt-ungerska ministerrådet för att inleda diplomatiska aktioner mot Serbien. István Tisza ägde motsatt sig omedelbart en väpnat inskridande samt avrådde ifrån för att även formulera villkor såsom Serbien ej kunde acceptera.^[8] dock ministerrådet inom sin totalitet fanns på grund av en konflikt samt förkastade medvetet några liksom helst fredliga alternativ.

Därför formulerades kraven just således för att dem inom princip plats oacceptabla på grund av Serbien dock för att detta samtidigt ej framgick för att Österrike-Ungern egentligen ville provocera en konflikt mot Serbien.^[9] Tisza, uppgav omkring den 14 juli sitt motstånd vid villkor för att detta uttryckligen protokollfästes för att aktionen ej skulle åsyfta landförvärv ifrån Serbien.

Detta beslut fattades nära nytt sammanträde från ministerrådet den 19 juli, var detta även bestämdes för att kraven mot Serbien skulle inom ett not tillsammans 48 timmars frist framställas inom Belgrad den 23 juli.^[8]

Det långa uppskovet mellan beslut samt ultimatum berodde vid Berchtolds önskan för att den franske presidenten Raymond Poincaré ej skulle ett fåtal reda vid detta ultimatum före sin avresa ifrån sitt mottagning inom Sankt Petersburg samt därmed ej behärska personligen påverka Nikolaj II för att ingripa mot Serbiens skydd.^[10] en annat skäl fanns för att både Tyskland samt Österrike-Ungern ville hemlighålla sitt agerande på grund av för att förhindra enstaka förmedling genom dem andra stormakterna.

Dessutom behövdes reservisterna dem inledande juliveckorna på grund av för att skörda vilket inom sin tur plats viktigt på grund av för att säkerställa armén försörjning beneath inledande krigsåret.^[11] till för att ge sken från ett fredlig svar från krisen åkte den tyska politiska ledningen vid semester den 5 juli. Detta föranledde även politiker inom andra stormakter för att fira semester beneath inledande halvan från juli även angående detta fanns vissa rykten angående för att Österrike skulle ställa hårda krav mot Serbien.^[12]

Österrike-Ungerns ultimatum innebar för att Serbien skulle erkänna Österrike-Ungerns annektering från Bosnien samt för att landet skulle ge upp sin fientligt inställda hållning gentemot Österrike-Ungern.

Dessutom skulle föreningar likt riktade sig mot Österrike-Ungern upplösas. Kontroversiellt fanns framförallt för att Donaumonarkin fordrade för att delta inom upplösningen från dessa föreningar. inom Wien plats man medveten angående för att notens innehåll plats från ett sådan art för att Belgrad ej kunde acceptera villkoren, dvs. för att detta skulle utmynna inom en krig.^[13] Regeringen inom Berlin kände mot ultimatumets exakta ordalydelse redan den 22 juli samt stod helt på baksidan samtliga Österrike-Ungerns krav.^[14]

Orsaker på baksidan Tysklands agerande

[redigera | redigera wikitext]

Bakgrunden mot Tysklands agerande plats för att tyska politiker samt generaler såg inom krisen en god situation för att tvinga fram en kritisk konflikt inom Europa.

likt redan skrivit plats bland annat rikskanslern Theobald von Bethmann Hollweg övertygad ifall för att Ryssland skulle bli på grund av starkt inom enstaka snar kommande samt för att detta då skulle bli omöjligt för att vinna en europeiskt krig.^[15] "Nu alternativt aldrig" liksom både Helmuth von Moltke samt von Hötzendorf sammanfattade detta bota.

Kriget var en urkatastrof, havande med flera av 1900-talets senare stora konflikter

Dessutom hoppades Kejsarriket för att Storbritannien skulle förbli neutralt inom enstaka beväpnad konflikt inom Europa. Regeringarna inom både Berlin samt Wien hoppades dessutom för att en konflikt skulle förhindra Donaumonarkins förfall. Man räknade även tillsammans med för att Ryssland skulle hjälpa Serbien, dock inom således fall fanns man beredd för att föra konflikt ändå.^[16]Italien hölls alldeles utanför mot 23 juli (för undvikande från befarade kompensationskrav inom Albanien samt indiskretioner mot Ryssland alternativt Frankrike); åt övriga makter delgavs noten 24 juli.^[17]

Med ultimatumets publicering ägde krisen blivit internationell.

Den ryske utrikesministern Sergej Sazonov konstaterade för att detta ultimatum skulle innebära en europeiskt konflikt. då ultimatumet ägde överlämnats fanns Serbiens statsminister Nikola Pašić vid utflykt. Efter uppmaning återinfann denne sig inom Belgrad den 24 juli. Snabbt plats man överens angående för att Serbien inom princip ej kunde acceptera kraven inom sin totalitet eftersom dem hotade Serbiens suveränitet.

Serbien ville försäkra sig angående Rysslands stöd eftersom man hoppades för att detta skulle avskräcka Österrike ifrån militära handlingar vilket dock inom praktiken ej gav någon inverkan eftersom både Österrike samt Tyskland redan ägde tagit tillsammans med en ryskt ingripande inom sina beräkningar. Rysslands råd den 24 juli fanns mot enstaka start för att besvara kraven därför måttligt såsom möjligt.

Samtidigt meddelade Sazonov för att Wiens krav ej kunde accepteras utan för att Serbien skulle begå självmord. Därmed uppmuntrades Serbien för att tillbakavisa dem maximalt långtgående kraven samtidigt vilket man inom princip ägde accepterat nästan varenda krav.^[18] dem krav såsom avvisades ansåg regeringen inom Belgrad existera inkompatibla tillsammans med Serbiens oberoende (särskilt vid österrikiska ämbetsmäns "medverkan nära undertryckandet från den mot monarkins territoriella integritet riktade omstörtningsrörelsen").

Då svarsnoten ej inom fullständigt oförändrad form eller gestalt godtog dem framställda kraven förklarade Österrike-Ungerns ambassadör Wladimir Giesl von Gieslingen för att svaret plats otillfredsställande samt avbröt genast dem diplomatiska förbindelserna.^[17]

Storbritanniens reaktion

[redigera | redigera wikitext]

Vid försöken för att avvärja ett väpnad konflikt tog Storbritannien ledningen.^[17] Detta berodde främst vid för att England ägde egna bekymmer vid hemmaplan vilket man plats tvungen för att ta tag inom.

detta gällde bland annat oroligheterna inom Irland samt suffragetternas kamp till för att erhålla kvinnlig rösträtt.^[19] Ifall detta skulle bli konflikt mellan Österrike-Ungern samt Ryssland föreslog den brittiske utrikesministern Sir Edward Grey enstaka sammanträde mellan England, Tyskland, land i västeuropa samt Ryssland vilket Vilhelm II tillbakavisade såsom onödigt.

inom samt tillsammans för att Tyskland plats övertygad angående för att vinna en konflikt mot Ryssland lät man bli för att uppmuntra bundsförvanten Österrike-Ungern för att acceptera förmedlingsförslaget. Istället uppmuntrades Wien för att agera energiskt mot Serbien.^[20] Dock ägde Serbien inom princip gått tillsammans vid varenda Österrikiska krav (se ovan).

Enbart dem krav såsom ifrågasatte Serbiens suveränitet avvisades. Grey kommenterade för att Belgrad ovan förväntan ägde gått tillsammans vid dubbelmonarkins krav.^[21]

De andra ländernas reaktion bidrog idag mot för att låta konflikt uppstå. land i västeuropa exempelvis såg enstaka chans för att stärka sin partnerskap tillsammans med Ryssland. President Poincaré samt ambassadören Paléologue uppmuntrade Nikolaj II för att stå fast nära sitt stöd mot Serbien vilket då ökade krigsrisken.^[22] Å andra sidan står detta även uppenbart för att Österrike-Ungern ju just ville äga en konflikt mot Serbien vilket inom sin tur måste innebära konflikt tillsammans med Ryssland även.

Genom ett krigsförklaring mot Serbien hoppades t.ex. Berchtold för att behärska förhindra eventuella förmedlingsförsök (som t.ex. Rysslands försök för att förhandla tillsammans Österrike-Ungern). till Tyskland fanns detta dock en bekymmer för att England ägde föreslagit enstaka förmedlingskonferens eftersom man ej bara kunde tacka nej mot den på grund av då ägde Berlins nyfikenhet till konflikt varit alldeles till tydlig.

Därför gick man utåt tillsammans vid ett möte medan man inåt planerade till en krig.^[23] Berchtold inom sin tur skärpte krisen genom Österrike-Ungernskrigsförklaring mot Serbien den 28 juli. Denna ägde han förordat likt en medel för att förhindra "ett nytt försök från trippelententen för att ernå ett fredlig biläggning från konflikten".^[24]

När kejsar Vilhelm II den 28 juli återvände ifrån sin norska utflykt fick han uppfattning från Serbiens svar vid Österrike-Ungerns krav.

Kejsaren tyckte för att svaret "avlägsnar varenda anledning mot krig".^[24] Samtidigt menade han för att detta ej gick för att lita vid serberna varför man rådde Wien för att ta i besittning Belgrad samt några andra orter vid serbiskt sektor såsom pant ifall serberna ej uppfyllde sina löften. Dessvärre spelade rikskanslern Bethman Hollweg ett kritisk roll inom denna fas från krisen då han ej vidarebefordrade Vilhelm II:s svar.

Den redan nämnda krigsförklaringen mot Serbien samt beskjutningen från Belgrad omintetgjorde dessutom Greys medlingsförsök.^[25]

En vändpunkt inom krisen plats Edward Greys kommunikation mot tyske ambassadören Karl högsta von Lichnowsky (1860-1928) den 29 juli vid eftermiddagen för att Storbritannien visserligen kunde stå avsides, sålunda länge konflikten inskränkte sig mot Österrike samt Ryssland, dock för att Storbritannien, ifall land i västeuropa drogs in, kom inom annat läge samt då kunde "nödgas mot hastiga beslut".^[24] Detta brittiska krigshot mot Berlin satte noggrann hastighet vid dem tyska fredspåtryckningarna inom Wien samt klargjorde till dem styrande inom Berlin situationens kurera allvar.^[24] Bethmann Hollweg insåg idag för att en konflikt skulle föras mot både land i västeuropa, Ryssland samt Storbritannien.

inom denna situation verkar detta såsom för att denne försökte dra inom nödbromsen. Dock existerar detta omstridd hur allvarliga Tysklands avsikter plats samt angående man överhuvudtaget vid riktigt ville förhindra en konflikt. Hur vilket helst ägde Tyskland inga större framgångar inom vilket fall. Den enda effekten dem tyska påtryckningarna ägde inom Wien plats för att man blev mer samt mer misstänksam gentemot sin bundsförvant.

Trots hot ifrån Bethman Hollweg för att man ej fanns beredd för att bli indragen inom en konflikt fortsatte Österrike-Ungern tillsammans med sitt anfall mot Serbien.^[26]

Englands bekymmer fanns idag helt plötsligt för att varenda steg verkade betyda konflikt inom vilket fall: deltog England inom kriget nära Frankrikes samt Rysslands blad därför skulle dem ej artikel intresserade från för att avlägsna krisen.

dock förblev England neutralt sålunda skulle Tyskland samt Österrike-Ungern troligen gå vidare tillsammans med sin aggressiva politik.

Första världskriget varade från den 28 juli 1914 till den 11 november 1918 och var den dittills största världsomfattande konflikten

inom praktiken ägde England inget annat omröstning än för att delta inom kriget.^[19]

De sista julidagarna inom Berlin präglades från ett konflikt mellan den militära ledningen såsom ville börja kriget vid ett gång samt delar från den politiska ledningen likt ville för att Ryssland skull ta inledande steget sålunda för att man sedan kunde skylla vid för att Ryssland började kriget.

Den tyska militära ledningen ville börja kriget sålunda fort vilket möjligt eftersom deras krigsplan ("Schlieffenplanen") byggde vid för att överraska genom en snabbt anfall genom Belgien. land i västeuropa ville vänta tillsammans med en anfall till för att ej bli medskyldigt inom eruption från kriget vilket dock enbart en politiskt manöver.

Redan den 30 juli ägde land i västeuropa försäkrat Ryssland för att hjälpa ifall detta blir krig.^[27]

Orsakerna mot inledande världskriget

[redigera | redigera wikitext]

Inom forskningen äger detta diskuterats hur dem olika mobiliseringssekvenserna äger bidragit mot krigsutbrottet.

dock inom slutändan plats detta snarare stormakternas primär motsättningar såsom vållade kriget.^[28] Konkret fanns detta Wiens beslut för att förklara konflikt mot Serbien såsom ledde mot den ryska mobiliseringen.^[29] detta bör dessutom tilläggas för att den ryske tsaren in inom detta sista fanns beredd mot förhandlingar.

Den s.k. "Willy-Nicky-telegramväxlingen" mellan Nikolaj II samt Vilhelm II inom slutet från juli plats förvisso ett tysk bluff var man gav sken från för att vilja förhandla, dock den ryska reaktionen visar för att detta ej fanns någon helt vilja mot konflikt ifrån Rysslands sida.^[30] ägde den ryska mobiliseringen egentligen inga konkreta konsekvenser förhöll detta sig olik tillsammans med den tyska mobiliseringen.

Denna mobilisering satte igång Schlieffenplanen, dvs. en tyskt anfall mot land i västeuropa genom detta neutrala Belgien medan armén vid östfronten enbart skulle försvara sig. England ägde in inom detta sista försökt för att motarbeta en konflikt, dock då tyska trupper marscherade in inom detta neutrala Belgien förklarade England konflikt mot Tyskland den 4 augusti 1914.^[31]

Mobiliseringen

[redigera | redigera wikitext]

Serbien

[redigera | redigera wikitext]

Den 25 juli1914 - identisk ljus liksom serbiska regeringen lämnat en i enlighet med österrikisk-ungerska regeringens perception otillfredsställande svar vid sistnämnda regerings ultimatum - anbefalldes allmän mobilisering inom Serbien.

Österrike-Ungern

[redigera | redigera wikitext]

Österrike-Ungern avbröt den diplomatiska förbindelsen tillsammans Serbien samt lät mobilisera 16 infanterifördelningar. Den 28 juli avgavs dubbelmonarkins krigsförklaring, samt 31 juli började trupptransporterna mot den serbiska gränsen.

Ryssland

[redigera | redigera wikitext]

Ryssland ägde redan den 25 juli mobiliserat större delen från sin armé, nämligen 14 armékårer samt 26 reservfördelningar, varom österrikisk-ungerska regeringen erhöll kunskap 29 juli.

Detta föranledde enstaka allmän mobilisering från Österrike-Ungerns stridskrafter 31 juli. identisk solens tid kungjordes allmän mobilisering även inom Ryssland. tillsammans med anledning härav avgav tyska regeringen senare identisk solens tid en ultimatum mot Ryssland angående inställandet från varenda militära mot Tyskland alternativt dess ifrågavarande bundsförvant riktade militära åtgärder.

Då intet svar härpå följde, anbefalldes 1 augusti mobilisering från Tysklands samtliga stridskrafter samt avgavs krigsförklaring mot Ryssland.

identisk ljus överskred ryska trupper (kosacker) tyska gränsen samt attackerade järnvägsbron ovan Warthe nära Eichenried inom östra Posen.

Tyska riket samt Frankrike

[redigera | redigera wikitext]

Med anledning från tyske ambassadörens inom Paris förfrågan ifall Frankrikes hållning inom incident från en eventuellt konflikt mellan Tyskland samt Ryssland utfärdades 1 augusti beställning ifall allmän mobilisering från franska armén samt marinen.

Den 3 augusti avbröts dem diplomatiska förbindelserna mellan Tyskland samt land i västeuropa. Emellertid ägde redan 31 juliorder ifall allmän mobilisering utfärdats inom Belgien "till skydd på grund av landets neutralitet". nästa ljus inryckte tyska trupper inom Luxemburg, trots dess regerings protester, samt besatte landets viktigaste järnvägsstationer. Sedan tyska regeringens 2 augusti gjorda skildring mot belgiska regeringen angående fritt genomtåg avslagits påföljande ljus, överskred tyska trupper natten 3-4 augusti belgiska gränsen väderstreck angående Aachen vid frammarsch mot Liège.

Storbritannien

[redigera | redigera wikitext]

Med anledning härav mobiliserade Storbritannien, såsom fanns ett från garantimakterna på grund av Belgiens konstanta neutralitet, sin armé den 4 augusti - efter för att redan 2 augusti äga mobiliserat sin marin - samt utfärdade krigsförklaring mot Tyskland. Sedan Österrike-Ungern 6 augusti förklarat konflikt mot Ryssland samt krigstillstånd inträtt 10 augusti tillsammans med land i västeuropa, den 13 augusti tillsammans med Storbritannien samt den 27 augusti tillsammans Belgien, befann sig centralmakterna inom konflikt tillsammans Serbien, Ryssland, land i västeuropa, Belgien samt Storbritannien.

Den 7 augusti ägde även Montenegro förklarat Österrike konflikt.

Hade då kriget kunnat undvikas? Det finns inom historieforskningen en tendens att peka på konkurrensen och de grundläggande motsättningarna inom det rådande imperialistiska systemet, medan situationen på Balkan, den faktor som faktiskt utlöste världskriget, ofta kommer i skymundan

De mobiliserade stridskrafterna

[redigera | redigera wikitext]

Tyska arméns fredsstyrka (enligt stat) utgjorde nära krigsutbrottet 780 000 man. nära mobiliseringen bragtes dem 25 armékårerna vid krigsfot tillsammans med inom stort sett oförändrad sammansättning. Kårernas krigsstyrka växlade mellan 37 000 samt 43 000 man, infanterifördelningens (divisionens) krigsstyrka uppgick mot omkring 17 500 man.

Huvuddelen från kavalleriet sammanfördes dock mot 11 kavallerifördelningar (på omkring 4 000 man), från vilka flertalet bildade 4 kavallerikårer. Dessutom uppsattes en antal tunga mörsarbataljoner samt tunga kanonbatterier, vilka, liksom förbindelsetrupperna (med bland annat 11 luftskepp samt 134 fältflygplan) disponerades omedelbart från armé- samt högre chefer.

Politiska splittringar

[redigera | redigera wikitext]

I den tyska riksdagen uppnåddes majoritet till kriget genom för att socialdemokraterna inom riksdagen röstade på grund av. Detta ledde mot för att den socialdemokratiska rörelsen inom bota världen splittrades inom enstaka revolutionär (kommunistisk) sektion samt ett reformistisk sektion vilket behöll namnet socialdemokratisk.

Kommunisterna menade för att "den egna regeringens nederlag plats detta mindre onda" inom varenda krigförande länder, medan den socialdemokratiska delen stödde dem egna regeringarnas krigsansträngningar.

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]

Källor

[redigera | redigera wikitext]

Mombauer, Annika (2014), Die Julikrise. Europas Weg in den Ersten Weltkrieg, Verlag C.H. Beck, München, ISBN 9783406661082

Den på denna plats artikeln existerar helt alternativt delvis baserad vid ämne ifrån skandinavisk familjebok, Världskriget, 1904–1926.