Hur gamla kan lövträd bli

Sverige äger två inhemska arter från al: klibbal (Alnus glutinosa) samt gråal (Alnus incana) .

Ek (Quercus robur) [3] kallas även skogsek, vanlig ek, sommarek och stjälkek (ekollonen sitter på 2 — 5 cm långa stjälkar)

Klibbalen dominerar inom södra delen från landet, medan gråalen är vanligare inom norrut.

Klibbalen gillar blöta marker

Klibbalen trivs bäst inom blöta marker samt är detta enda från våra trädslag likt är anpassat för dessa förhållanden. Den växer ofta nära gränsen mot öppet dricksvatten, dock trivs även på friska marker.

På näringsrik, mullrik mark tillsammans med rörligt grundvatten förmå klibbalen nå enstaka medelproduktion på ca 10 m³sk per hektar samt år.

Gråalen är snabbare inom starten

Gråalen växer bäst på frisk, finjordshaltig mark, ofta tillsammans produktion över 10 m³sk per hektar samt år.

Den kunna också växa på torrare samt mager mark.

Den fäller sina löv gröna, vilket bidrar ökad markbördighet och biologisk mångfald

Gråal äger ett snabbare ungdomstillväxt än klibbal, likt dock passerar gråalens inom höjd efter ca 25 år. Klibbalen är många ljuskrävande, medan gråalen ej kräver fullt lika många ljus. Gråalen är också mer frosttålig samt används bland annat vilket amträd inom planteringar tillsammans med ädla lövträd.

Gråalen förmå bli uppemot år äldre inom Norrland, medan klibbalen sällan blir över år.

Gråalen kunna nå enstaka höjd på 20 meter samt klibbalen 25 meter.

 

Klibbalen mot vänster äger urnupna växtdel samt skaftade alkottar, medan gråalen mot höger äger vassa växtdel samt oskaftade honhängen samt kottar. Årsskotten på klibbalen är kala medan gråalens årsskott är tätt håriga.

Bok - Fagus sylvatica

Illustration: Bo Mossberg från Den Nordiska Floran.

 

Alens roll vilket markförbättrare

Alen är ett avgörande markförbättrare tackar vare sina rotknölar, likt bildas inom symbios tillsammans kvävefixerande bakterier. Dessa bakterier omvandlar luftens kväve mot föreningar vilket alen behöver, vilket är särskilt värdefullt inom kvävefattiga marker.

Denna symbios gör för att alen är kapabel fälla sina löv gröna (med kvävet kvar), vilket bidrar mot ökad näring inom den omgivande marken samt därigenom främjar tillväxt samt biologisk mångfald. tackar vare denna förmåga blandas alen allt oftare in inom bestånd för för att höja tillväxten.

Utbredning

Klibbalens naturliga utbredning sträcker sig huvudsakligen över Götaland samt Svealand, medan gråalen återfinns inom Svealand samt Norrland.

Alarna står tillsammans för 1,5 andel från detta totala virkesförrådet på produktiv skogsmark.

Observationer från klibbal samt gråal från Artfakta, SLU Artdatabanken. Flera källor ligger på baksidan utbredningskartorna, dock enstaka nödvändig källa är Artportalen, där både allmänhet samt experter rapporterar in observationer.

Föryngring

Klibbalen förökar sig vegetativt huvudsakligen genom stubbskott.

inom många alkärr sker stubbskottsförökning över flera generationer, där träden samt dess rotskott lever inom buketter på upphöjda socklar. Dessa socklar är kapabel artikel många artrika samt tillhandahålla miljöer för mossor, lavar, kärlväxter samt insekter.

Fröförökning sker tillsammans små, vingförsedda frön likt mognar inom kottar beneath hösten samt sprids beneath senhösten mot vintern.

Till skillnad från klibbal förökar sig gråal huvudsakligen genom rotskott.

Skador samt hot

Alarna betas sällan från vilt, däremot kunna fejningsskador förekomma.

Dessutom ska projektet bidra med kunskap om och inspirera både stora privata markägare och mindre markägare till att ställa om till ett mer lövrikt skogslandskap i både produktion och naturvård

dem är kapabel också angripas från svampar. inom yngre ålder kunna dem drabbas från grentorka (Cryptospora suffusa), dock senare också från eldticka (Phellinius ignarius) samt fnösketicka (Fomes fomentarius). Dessa svampar orsakar röta inom stammen.

En relativt fräsch skada på klibbal är algsvampen Phytophthora, ett vissnesjuka vilket upptäcktes inom England samt äger spridit sig mot kontinenten.

Den allvarliga sjukdomen leder så småningom mot för att träden dör, samt besitter därför uppmärksammats på EU-nivå.

Alarnas växtdel förmå ibland bli angripna från insekter, vilket mot modell allövbaggen (Agelastica alni) samt alviveln, vars larver lever inom bark samt bast. Bastflugor kunna ibland orsaka fläckar inom veden.

Ytterligare data finns inom SLUs Skogsskada.

Virke

Klibbalens veddensitet är ca kg per m³.

Virket är ljust, rödbrunt. Splint samt kärnved skiljer sig ej åt. Virket är lätt för att ytbehandla samt något mjukare, dock segare än, aspvirke.

Bokträden blir 30–35 meter höga, men de högsta kan nå upp till 45 meter

detta är oftast rätfibrigt, vilket bland annat gör detta lämpligt likt listvirke. Al används också mot inredningssnickerier, likt paneler samt köksinredningar. Även möbler från al förekommer.

Historiskt besitter alvirke även använts mot trätofflor.

Generellt används gråalens virke inom många små omfattning.

Klibbalens karakteristiska röda snittytor lyser upp inom en nygallrat bestånd på Öland. Foto: Mats Hannerz.

Alens hårdhet i enlighet med Brinell

Källa: Svenskt Trä – Träguiden

Ändyta	Längsyta
3,7	1,4