Var kan man värdera en fiol

Fiol/Violin
Typ	Stråkinstrument
Familj	Fiolfamiljen
Strängar	g, d1, a1, e2
Omfång	g – ca a4 samt högre flageoletter
Spelsätt	stråk, pizzicato, flageolett, tremolo, vibrato, sul ponticello col legno
Klav
Del av	Symfoniorkester, spelmanslag, stråkkvartett, stråkorkester m. fl.
Förekommer i	Barock, wienklassik, romantik, modernism, svensk folkmusik, östeuropeisk melodier, jazz, country

En violin alternativt fiol tillhör gruppen stråkinstrument samt sopranmedlemmen inom fiolfamiljen. Den existerar sedan sexton- alternativt sjuttonhundratalet en från dem allra vanligaste musikinstrumenten, inom såväl klassisk toner liksom folkmusik.

Namn

[redigera | redigera wikitext]

Namnet existerar från omstridd härkomst dock anses existera besläktat tillsammans "vitula" samt "vitulari" (latin: "jubel" resp. "jubla").^[1] detta italienska termen violino existerar ursprungligen diminutiv (förminskningsform) från viola – bokstavligen 'liten viola' – samt betecknar alltså enstaka mindre variant från en ursprungligt instrument, besläktat tillsammans detta vilket vid svenska kallas viola alternativt altfiol.

inom dem flesta tungomål används varianter vid namnen violin samt viola till dem båda instrumenten. dem äldre och/eller folkligare varianterna fiol, fiddla samt fela äger kommit ovan tyskan samt fanns ursprungligen varianter från termen viola, dock betecknar inom solens tid detta mindre instrumentet.

Före violinfamiljens tidsperiod, mot modell inom gambafamiljen, plats detta även alt- samt tenorstorlekarna – ungefär motsvarande violan – likt fanns dem maximalt nyttja. detta redogör varför detta existerar altfiolens namn liksom existerar detta språkligt ursprungliga.

I modern svenska används benämningarna fiol samt violin tillsammans ett stilskillnad sålunda för att den förra brukas mer inom anförande, den senare mer inom notskrift samt programblad.

Den vilket agerar fiol kallas violinist, åtminstone inom klassisk toner. vid flera germanska tungomål används dock begrepp vilket "fiddler" (engelska), "Fiedler" samt "Fiedelspieler" (tyska) samt dylikt till för att beteckna vad såsom vid svenska kallas spelman (på fiol) alternativt fiolspelman.

Fiolens historia

inom bland används även beteckningen fiolist.

Historia

[redigera | redigera wikitext]

De allra första stråkinstrumenten utvecklades troligen inom Asien. Föregångare mot violinen inkluderar den arabiska rebecen alternativt rebaben. inom Europa ägde knäppinstrument förekommit sedan antiken, medan stråkar introducerades ursprunglig beneath medeltiden.

Instrumenten spelades inom knät samt ägde tre mot fem strängar, dock varken storlek alternativt struktur fanns standardiserade.^[2]

Under 1400- samt 1500-talet uppstod nya former liknande den moderna violan inom Italien. Instrumenten spreds successiv ovan Europa beneath renässansen. ifrån för att ursprungligen äga använts mestadels inom dansmusik började dem även användas nära kyrkor samt hov.

nära identisk period utvecklades dem inledande orkestrarna, samt den mindre fiolen blev stråkinstrumentens sopran samt melodiinstrument. Några typiska modeller ifrån denna period fanns violen, viola da braccian samt viola da gamban.

Under barocken utvecklades instrumenten mot för att bli något större samt ljudstarkare.

Fiolbyggandet utvecklades mot en svårt hantverk från främst italienska violinmakare likt Stradivarius, Guarneri sektion Gesù samt ovanligt ord. nära denna period utvecklade kyrkorna samt hoven större orkestrar var stråkkören plats den viktigaste gruppen. denna plats etablerades normen på grund av stråkmusik liksom fyrstämmig sats samt generalbas.

dem numeriskt värde översta stämmorna spelades från violiner, den mittre från enstaka viola, samt den understa från ett viola da gamba. Violinen användes även såsom soloinstrument, samt tonsättare liksom Vivaldi samt Telemann skapade dem inledande violinkonserterna. Violinen blev härmed detta maximalt profilerade instrumentet inom stråkgruppen.

Under 1700- samt 1800-talet kom framför allt tyska arbetare för att konkurrera tillsammans dem äldre italienska modellerna.

Mittenwald inom Bayern blev centrum till den tyska skolan tillsammans med att vara nära något mot nödvändigt ämne inom form eller gestalt från gran. Jacob Stainer plats möjligen 1800-talets maximalt kända violinbyggare. Violinbyggandet likt hantverk existerar starkt styrt från 1700- samt 1800-talets standarder. Samtidigt vidareutvecklades instrumentets spelmöjligheter, samt såväl soloverk likt orkesterstämmor visar allt svårare tekniska krav.

inom samt tillsammans med klassicismen ägde den inspelade gambafamiljen ersatts från fiolfamiljen. för att instrumenten saknade grupp möjliggjorde utmärkt intonation inom fler tonarter, dubbelgrepp, samt större uttrycksfullhet inom stråkföringen. Kända konserter ifrån denna period skrevs från tonsättare liksom Haydn samt Mozart.

Fiolen nämndes första gången på 1520-talet och var en ättling till instrument som rebeckan och senare violinen

Samtidigt etablerades stråkkvartetten vilket ett från dem viktigaste ensemblerna inom kammarmusik. Fiolen fortsatte även för att användas inom den europeiska folkmusiken. flera lokala fiolbyggare ägde lärt sig imitera dem italienska standarderna, samt fiolen blev ett gemensam standard liksom förekom inom nästan samtliga länders folkmusik.

Vissa fortsatte dock för att ändra instrumenten, samt sammanföra tillsammans andra instrumenttyper. flera länder besitter kvar karakteristiska former liksom hardingfelan samt nyckelharpan.

I samt tillsammans med romantiken blev dem nya stråkinstrumenten centrala inom tonsättarnas önskan för att gestalta känslor samt formulering.

Vibrato samt andra expressiva tekniker såsom tremulando, legato samt spiccato infördes inom repertoaren. Samtidigt standardiserades symfoniorkestern, tillsammans stora violinsektioner samt regler till solo- samt stämfördelning.

I Sverige

[redigera | redigera wikitext]

Stråkinstrument besitter funnits inom landet samt övriga Europa beneath utdragen tidsperiod, dock violinen äger detta ej.

Fiolens samt violinens intåg inom land skedde inom start från 1600-talet. tid 1629 ägde Hovkapellet beneath Gustav II Adolfs period utökats tillsammans stråkstämmor ifrån för att tidigare enkom haft blåsinstrument. ifrån 1720 blev den huvudinstrument samt inom landet likt totalitet blev den då mer populär. ifrån ca 1800 plats fiolen en helt ledande instrument var spelmän spelade.^[3]

Nationalromantiken fick flera tonsättare för att låna ifrån sina länders respektive folkmusiktraditioner, samt melodier från exempelvis Brahms, Grieg samt kompositör imiterade dem folkliga fiolspelmännen.

beneath andra halvan från 1800-talet utvecklades ett större fokus vid klangvariation samt alternativa speltekniker likt fortsatte in inom 1900-talet.

Form samt konstruktion

[redigera | redigera wikitext]

Fiolen består från lekamen, hals samt skruvlåda. vid kroppen monteras enstaka stränghållare, ifrån vilken strängarna spänns upp mot stämskruvarna.

Halsen avslutas inom toppen tillsammans den således kallade snäckan, enstaka spiralformad dekoration vilket påminner angående enstaka snäcka. en hakstöd, samt, vanligtvis, en axelstöd används liksom tillbehör på grund av för att enklare behärska hålla fiolen beneath hakan, emedan handen egentligen ej stödjer fasthållandet från instrumentet.

Fiolstorlek – total längd

• 4/4 – 59,4 cm
• 3/4 – 56,5 cm
• 1/2 – 52,2 cm
• 1/4 – 47,0 cm
• 1/8 – 43,0 cm

Kropp

[redigera | redigera wikitext]

Fiolens lekamen existerar ihålig på grund av för att producera resonans samt förstärka tonen.

Den övre delen kallas lock, den undre botten, samt kanten sarg. Kroppen limmas vid förbättrad instrument företrädesvis ihop tillsammans med animaliskt lim till för att underlätta isärtagning samt lagning.

Locket tillverkas vanligen från gran, alternativt en liknande mjukt träslag såsom cederträ. numeriskt värde f-formade hål släpper ut ljudet ur resonanskroppen samt tillåter locket för att vibrera friare.

Ljudet fortplantas ifrån strängarna mot locket via stallet vilket strängarna vilar vid. enstaka vanlig samt allmänt godkänd idé till för att ljudet skall bli god existerar för att granen skall äga täta samt jämna årsringar samt för att höstveden (den mörka, hårda) skall artikel tunn inom förhållande mot vårveden.

Syftet tillsammans med detta existerar för att locket skall artikel starkt på grund av för att behärska motstå spänningarna, dock samtidigt enkel på grund av för att behärska vibrera fritt.

Om tonhöjden på din A-sträng är mycket långt borta från vad den borde vara, stäm den med hjälp av motsvarande stämstift som finns på violinens rullning

Denna uppfattning existerar dock ej bevisad samt detta förekommer högklassiga instrument likt mot samt tillsammans äger kvistämnen inom sig. Likaså existerar den förhärskande åsikten för att locket skall äga stående årsringar, dvs för att lockstycket skall artikel skuret radiellt ur stocken, dock även denna plats finns avvikelser (om än många få) bland mästarinstrumenten.

Bottnen samt sargen tillverkas från tuffare träslag, oftast lönn. vid finare instrument läggs ofta massiv vikt nära en estetiskt tilltalande virkesval var flammig lönn existerar vanligast dock fågelögonlönn förekommer sporadiskt. Sargen sågas ut vid därför vis för att dem (vanligtvis) 6 delarna passar varandra. Den cirka enstaka millimeter tjocka sargen existerar basad (böjd) mot sin rätta form eller gestalt tillsammans hjälp från värme samt fukt samt förstärkt tillsammans med lister mot lock samt botten.

Listerna görs ofta från träd alternativt fur, dock sällan gran då detta existerar svårare för att basa. Sargen förstärks nära hals, nederdel samt dem fyra hörnen, ofta tillsammans med träd alternativt gran.

En betydelsefull komponent till för att fördela ljudvibrationerna mellan lock samt botten existerar ljudpinnen, ett träpinne från gran likt existerar inklämd mellan lock samt botten inuti fiolen strax på baksidan stallets diskantsida (den sektion från stallet såsom ligger beneath E-strängen).

vid bassidan sitter ett basbjälke limmad svagt diagonalt vid lockets insida utmed nästan all lockets längd. Denna stagar upp locket, samt förstärker bastonerna.

Längs både lockets samt bottens kant existerar enstaka inläggningsåder monterad. Denna skyddar kanten vid lock samt botten samt utgör ett dekoration samt består oftast från tre tunna fibrer: mörk, vitt, mörk.

detta vita existerar oftast lönn var man vid högklassiga instrument skär lönnen radiellt sålunda för att märgstrålarna syns. dem svarta fibrerna existerar idag ofta gjorda från träfiber. Tidigare plats dem gjorda från ebenholts alternativt en svartbetsat mjukare träslag likt mot modell päron. dem ytterst tunna spån likt behövs kunde åstadkommas genom för att hyvla då detta gällde en mjukare träslag, dock användes ebenholts krävdes mer bearbetning.

Kroppen existerar lackerad vid utsidan. Insidan existerar vanligtvis obehandlad dock är kapabel ibland artikel struken tillsammans vattenglas alternativt olja, dock inte någonsin lackerad.

Hals samt greppbräde

[redigera | redigera wikitext]

Halsen monteras vid kroppen samt existerar vanligen tillverkad från lönn. vid ovansidan från den, beneath strängarna, sitter greppbrädan mot vilken strängarna trycks ner.

Denna tillverkas från en hårt träslag (ofta ebenholts) eftersom skakningar ifrån strängarna innebär en kraftigt slitage. Greppbrädan kunna tillsammans med jämna mellanrum behöva slipas, eftersom gropar inom den förmå inverka negativt vid tonen. Greppbrädan existerar svagt konkav ifrån sidan sett till för att undvika skorrning såsom annars skulle uppstå eftersom greppbrädan saknar grupp.

ifrån botten alternativt snäckan sett existerar greppbrädan inom stället konvex på grund av för att möjliggöra på grund av spelaren för att behärska spela vid enstaka enstaka sträng. Konvexiteten existerar dock ej symmetrisk utan aningen högre vid diskantsidan. Mellan greppbrädan samt skruvlådan sitter den sålunda kallade översadeln var strängarna vilar inom varsin smal skåra.

På toppen från halsen sitter skruvlådan, var dem koniska (och ogängade) stämskruvarna sitter inom brotschade hål tillsammans identisk konicitet vilket stämskruvarna. varenda sträng existerar upplindad kring sin stämskruv. Genom för att vrida vid skruven kunna strängen spännas samt slackas.

Stämskruvarna tillverkas vanligen från hårda träslag likt ebenholts alternativt buxbom.

dem existerar ofta tillverkade från halvfabrikat, även från fiolmakare såsom handbygger instrumentet. Stämskruvarna existerar koniska på grund av för att behärska sitta hårt även efter ett tids slitage. på grund av för att motarbeta för att dem gnisslar smörjs dem ofta in tillsammans med ett blandning från mot modell talk samt rengöringsmedel.

Stämskruvarna fanns förr tillräckliga på grund av för att behärska stämma fiolen dock existerar inom samt tillsammans moderna strängar otillräckliga på grund av stämningen från framförallt a- samt e-strängen, varför enstaka finstämmare oftast installeras vid stränghållaren (se nedan).

Halsen existerar lackerad tillsammans med undantag på grund av hålen till stämskruvarna samt undersidan, såsom båda lämnas olackerade från friktionsskäl.

Halsens undersida oljas ofta in medan stämskruvarnas hål lämnas helt obehandlade. nära fioltillverkning brotschas därför stämskruvarnas hål upp slutgiltigt ursprunglig då fiolen existerar färdiglackerad.

Stränghållare

[redigera | redigera wikitext]

I en hål inom sargen mitt emot halsen sitter stränghållarknappen. Runt stränghållarknappen fästs stränghållaren.

Stränghållaren används på grund av för att fästa strängarna nära instrumentets nedre sektion, samt tillverkas traditionellt från ebenholts dock finns även inom plast, metall alternativt andra träslag.

I allmänhet monteras finstämmare, ett mindre uppsättning stämskruvar från metall, inom stränghållaren. Dessa äger ett form eller gestalt från utväxling samt fullfölja detta enklare för att utföra små justeringar från stämningen än tillsammans dem vanliga stämskruvarna.

Hur värdera en fiol? Kollade inuti den och det står "Fritz Arnold Bruckner anno 1933"

Finstämmarna anses dock dämpa klangen, samt vissa violinister undviker för att nyttja finstämmare.

Finstämmare äger tillkommit inom samt tillsammans med dem nyare strängarna från metall alternativt nylon: dessa existerar strängare samt därmed känsligare än dem äldre strängarna från senor samt kräver därför mer noggrannhet inom stämningen.

Tidigare räckte stämskruvarna nära snäckan på grund av för att stämma ett fiol tillsammans sensträngar då dessa existerar elastiska samt därför kräver större rörelser inom stämningen på grund av för att ändra ton.

Där stränghållarsenan löper ovan lockets kant finns enstaka bit ebenholts infäst inom locket. Detta lilla skydd till locket kallas nedersadel.

Vanligen monteras en hakstöd (eller hakhållare) vid bassidan intill alternativt ovan stränghållaren.

Strängar

[redigera | redigera wikitext]

De fyra strängarna monteras ifrån stränghållaren, ovan stallet samt sadeln upp mot stämskruvarna.

De består vanligen från stål, omspunnet tillsammans mindre trådar från aluminium alternativt silver.

Ibland används således kallade syntetsträngar, var stålkärnan bytts ut mot nylon alternativt perlon. flera violinister anser för att sen- samt syntetsträngar ger ett varmare ton, dock uppfattningen vilken strängtyp samt vilket symbol såsom existerar bäst varierar ifrån individ mot individ.

Att värdera ett stråkinstrument kan vara en komplex process som kräver kunskap och erfarenhet

detta existerar ej heller ovanligt för att ett violinist kombinerar strängar från olika sort. Några olika märken från strängar existerar Corelli, Jargar, Kaplan, Larsen, Prim, Pirastro samt Thomastik.

Stråken

[redigera | redigera wikitext]

Stråken består från ett båge från virke samt en tagel, likt används på grund av anstryka strängarna.

Taglet kunna spännas samt slackas via enstaka skruvmekanism. Vanligare blir stråkar inom kolfiber (fortfarande används hästtagel) samt detta råder blandade åsikter ifall kolfiber duger alternativt mot samt tillsammans med kunna artikel förbättrad än virke. på grund av nybörjare finns även stråkar inom andra ämne.

Fiolstorlek – stråklängd(ca)

• 4/4 – 74 cm
• 3/4 – 68 cm
• 1/2 – 61 cm
• 1/4 – 55 cm
• 1/8 – 51 cm
• 1/16 – 43 cm

Stämning

[redigera | redigera wikitext]

Den elementär stämningen från ett fiol existerar g, d¹, a¹, e².

Inom folkmusiken förekommer detta för att man stämmer angående fiolen vilket kallas omstämt alternativt förstämt. Förstämning fullfölja detta enklare för att spela inom vissa tonarter, samt underlättar spel tillsammans med åtgärda strängar vilket borduner. Inom klassisk toner anses omstämning från fiolen numera existera skadligt på grund av instrumentet^{[källa behövs]}, dock fram mot 1700-talet förekom detta samt plats känt vilket scordatura.

Den vanligaste omstämningen inom folkmusiken existerar A-bas, detta önskar yttra för att g-strängen stäms upp mot en a. Fiolen lämpar sig då till spel inom A-dur samt a-moll alternativt inom D-dur samt d-moll utan alltför betonad subdominant. inom spelmansmusik ifrån västra land samt stora delar från Norge existerar denna stämning således vanlig för att den anses existera normalstämning.

andra omstämningar är:

• a, e¹, a¹, e² – på grund av A-dur samt a-moll
• a, e¹, a¹, c♯² – på grund av A-dur (även kallad näckstämning alternativt inom Norge trollstämning)
• f, d¹, a¹, e² – på grund av d-moll
• d, d¹, a¹, e² – till D-dur samt d-moll (i Skåne känt vilket björnstämning)

Fiolen besitter vanligen fyra strängar, oftast stämda inom kvinter tillsammans med strängarna g (lägst), d', a' samt e" (högst).

Noter på grund av fiol skrivs oftast inom G-klav (diskantklav). Ljudet skapas oftast genom för att ett stråke dras mot strängarna. detta existerar även relativt vanligt för att man knäpper vid strängarna tillsammans med pekfingret (pizzicato). Man är kapabel även nyttja stråken mot för att slå vid strängarna, varvid ett pizzicatoliknande ton uppstår.

Det finns fioler tillsammans med fem, sex samt sju strängar. Dessa existerar då vanligen stämda tillsammans ett kvints intervall neråt inom skalan. dem fyra "vanliga" strängarna äger alltså kompletterats tillsammans med C, F samt Bb beroende vid hur flera ytterligare strängar detta finns. då fiolen besitter fem strängar innebär detta ett kombination från altfiolen samt fiolen, dock tillsammans med fiolens något mindre lekamen.

Spelsätt samt speltekniker

[redigera | redigera wikitext]

Fiolen hålls vanligen genom för att instrumentet får vila vid nyckelbenet samtidigt såsom hakan, placerad inom hakstödet, förhindrar för att fiolen rubbas ur sin position. Vänsterhanden hålls längst bort ut vid halsen dock man undviker för att stötta upp instrumentet tillsammans en statiskt vänsterhandsgrepp.

Detta existerar till för att underlätta lägesspel, då vänsterhanden förflyttas mot olika positioner närmare fiolkroppen samt således måste artikel fri för att röra sig utmed greppbrädan.

dem flesta använder någon typ från axelstöd vid fiolens undersida, likt ett hjälp för att ett fåtal upp instrumentet inom enstaka god position. Vissa hävdar dock för att den statiska hållning liksom axelstödet förmå ge upphov mot existerar enstaka betydelsefull faktor liksom redogör dem flera utslitningsskador violinister råkar ut på grund av. Äldre föregångare mot fiolen klämdes ej fast beneath hakan, utan man höll dem mot bröstet alternativt axelns framsida.

Detta sätt för att hålla enstaka vanlig fiol förekommer inom dygn hos folkmusiker.

Den såsom agerar trycker ned strängen mot greppbrädan tillsammans med fingrarna samt ändrar vid detta sättet längden vid den sektion från strängen likt kunna svänga samt åstadkomma ton. Stråken dras utanpå strängarna mellan greppbrädans slut samt stallet.

Att spela vid åtgärda strängar, likt ej berörs tillsammans med något finger, undviks inom klassisk toner därför långt detta går.

dem åtgärda strängarna ger enstaka något olik klang, samt därför sticker dem ut enstaka smula ifall man agerar vid åtgärda strängar inom vanligt melodispel. Inom svensk folkmusik utnyttjar man gärna åtgärda strängar till för att accentuera viktiga ackordstoner samt på grund av för att ett fåtal mot en kraftfullare spel. ej sällan drar man tillsammans med stråken vid flera strängar samtidigt, samt låter enstaka lös sträng klinga tillsammans såsom bordunton.

Man känner mot vänsterhänta spelmän, vilket spelat tillsammans med stråken inom vänster grabb. vid ett normalfiol skulle fingersättningen bli bakvänd. Man kunna kompensera detta genom för att kasta ifall ordningen vid strängarna, dock fiolens klang kommer då för att försämras. Detta beror vid för att basbjälken samt ljudpinnen sitter asymmetriskt inuti fiolen, samt kommer vid fel ställe inom förhållande mot strängarna.

enstaka fiol såsom skall användas mot vänsterhandsspel måste därför byggas spegelvänd ifall den bör klinga optimalt.

För för att erhålla enstaka mer levande ton förmå man låta vänsterhanden vibrera samt på det sättet spela tillsammans vibrato. Vibratot äger blivit en tonideal inom klassisk melodier medan detta däremot existerar ovanligt inom folkmusik.

Genom för att nyttja enstaka sordin likt placeras vid stallet får man ett mjukare samt mer dämpad klang.

Dessutom kommer vi att dela med oss av tips och tekniker för att förbättra ditt fiolspel samt ge råd om hur

Sordin används ibland inom ensemble dock även på grund av för att störa omgivningen mindre då man övar hemma. Höga särpräglade toner, flageoletter, kunna erhållas genom för att enkel vidröra strängen vid vissa ställen samt på det sättet dela in strängen inom flera vibrerande delar. Genom fingerglidningar är kapabel man erhålla glissando.

Pizzicato existerar för att knäppa tillsammans med fingret vid strängen. Col legno existerar för att nyttja träet vid stråken, vanligen till för att slå vid strängen dock detta går även för att dra stråkens virke mot strängen.

Vet ni var man kan vända sig för att få en värdering?

(Då bör man dock nyttja enstaka lätt stråke, eftersom träet far illa.) Några spelsätt vilket inom den klassiska musiken kallas artikulationer existerar legato (flera toner vid varenda stråk), spiccato (studsande stråk), détaché (toner tillsammans energi tillsammans snabba stråkvändningar) samt tremolo (korta snabba stråk). Sul ponticello innebär för att man agerar tillsammans stråken noggrann intill stallet, samt åstadkommer därmed enstaka mer "viskande" ton, var övertonerna existerar väldigt påtagliga; Sul tasto existerar detta motsatta, för att man agerar nära greppbrädan.

Musik till fiol

[redigera | redigera wikitext]

Violinstämman existerar ledande inom symfoniorkestern, stråkorkestern samt stråkkvartetten, samt solorepertoaren innefattar en enormt antal konserter samt andra verk. Violinen besitter ofta enstaka ledande roll inom europeisk folkmusik.

Inom klassisk toner existerar fiolen en vanligt både orkester- samt soloinstrument.

inom ett symfoniorkester existerar stråksektionen grundstommen, består från numeriskt värde violinstämmor tillsammans ungefär 8-20 utövare inom varenda samt altfiol, cello samt kontrabas. Även formatet stråkkvartett existerar vanligt: numeriskt värde fioler, altfiol samt cello. Johann Sebastian Bach besitter skrivit sex kända sonater samt partitor till soloviolin.

Inom kammarmusiken finns många melodier, både sonater på grund av exempelvis violin samt piano, trio tillsammans piano, cello alternativt blåsinstrument; dock även stråkkvartetter. Särskilt MozartsEine kleine Nachtmusik existerar enstaka känd samt omtyckt stråkkvintett. detta finns även stråkorkester samt kammarorkester, vilken sistnämnda även är kapabel innehålla blåsinstrument.

Inom folkmusiken blev tagna fiolen emot tillsammans öppna armar samt existerar inom dygn, tillsammans tillsammans med dragspel, detta maximalt ledande instrumentet inom svensk folkmusik. Fiolen existerar en vanligt instrument inom folkmusik ifrån olika länder, exempelvis keltisk folkmusik ifrån dem brittiska öarna samt amerikansk folkmusik samt bluegrass, liksom inom romsk melodier samt existerar även en grundläggande inom den argentinska tangoorkestern.

Fiolen existerar även ett betydelsefull sektion från country. inom samt tillsammans den elektriska fiolens uppkomst inom slutet från 1980-talet besitter fiolen, liksom dem andra stråkinstrumenten, funnit sin väg mot flera andra genrer såsom pop, rock samt metall.

Ljudexempel

[redigera | redigera wikitext]

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]

Webbkällor

[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]

• Ekwall, Åke (författare), The art of drawing a violin.

  1994. Bok.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]